Det är sex år sedan vi träffades idag. Jag hade fest hemma och sade att du fick komma om du ville. Enköping låg inte alltför långt bort så du tog tåget och hittade hem till mig alldeles själv. Jag vägrade nämligen att möta dig vid tågstationen för jag var bombsäker på att du skulle ha fula skor, flottigt hår och kanske mjällkorn på axelpartiet. Så såg min bild av en person som arbetar med datorer och spelar WoW ut då. (Jag vet bättre nu.) Du ringde när du var utanför min port och jag var så äckligt nervös. Jag gick ner för att släppa in dig... Vips så stod du där iförd kostym, läderbåtar och stilig rock med en vinflaska i en guldig påse. Den var till mig den där vinflaskan. Jag som inte drack vin...

Jag som tagit på mig en enkel blårutig skjortklänning kände mig helt plötsligt ful och rätt så värdelös. Och du var så snygg. Alldeles för snygg slog det mig. Det var kört! Han skulle aldrig någonsin vilja ha mig.

Du drack svindyr rom och jag, den fattiga nyblivna studenten drack Explorer och Champis. Vi hade roligt och trots min fula skjortklänning så sov du över.

Vi har hängt ihop sedan den dagen och nu sex år senare är vi en person till i familjen. En efterlängtad och mycket älskad liten son som igår fyllde en månad. Så fort sex år gått, så fort en månad gått! Vi har blivit flera år äldre, mer erfarna och vår son har växt ur storlek 50 och ettans blöjor. Vi är mitt i livet och det är både jobbigt och alldeles alldeles underbart.

Jag älskar er så!