På tisdag blir Olle tre veckor och jag förstår verkligen inte vart den här tiden tagit vägen. När han föddes så kändes de här veckorna då vi båda skulle vara hemma med vår son jättelånga. Vi skulle mysa och bara vara. Nu är de helt plötsligt slut och imorgon ska J tillbaka till jobbet.

Jag och Olle ska alltså klara oss själva om dagarna nu. Det känns lite konstigt och ibland undrar jag hur i hela friden jag ska hinna med något över huvud taget. Rutinerna är ju sisådär med en sådan här liten människa som styr och ställer hela dagarna. Han bestämmer när vi ska äta och sova osv. Eftersom den lilla herrn också helst är vaken halva nätterna så måste jag sova en stund mitt på dagen när han också sover för att orka. Det innebär att man knappt hinner något annat än toabesök, blöjbyten, påklädning och en massa amning (Vilken tid det tar!).

När ska jag hinna duscha, äta och laga mat? När ska jag hinna tvätta och städa (hatar när det är smulor på golvet och saker överallt)? Ja det blir spännande det här vill jag lova. Jag ska i alla fall försöka hinna med en promenad varje dag. Jag behöver det, Olle också för den delen och det är så roligt att knalla runt med barnvagnen!