Det var ingen bra natt i natt. Olle höll mig vaken först till nån gång efter midnatt och sedan mellan kvart över två och lite efter fem nu på morgonkvisten. Det var hunger, magknip, bajsblöjor osv i flera timmar. Jag är trött nu. Skittrött! Men det är bara att låta bli att tänka på hur jädra gött det vore att få krypa ner under täcket och sova fler än tre timmar i sträck och sätta sig och amma en liten otröstlig gosse istället.

Det här är min vy stora delar av dagarna (och nätterna). Ser du tidningen där på bordet? Det är Coops medlemstidning och jag har försökt läsa den i ett dygn nu utan framgång. Som mest har jag lyckats ta mig till första uppslaget, sedan har en viss ung man bett om min uppmärksamhet på ett eller annat sätt eller så har någon av telefonerna ringt eller så har jag fått tid över för ett toabesök eller... Ja så där håller det på! Kaffekoppen som står där är allt som oftast kall när man väl har tid att sörpla i sig innehållet. Det har varit riktigt kämpigt med den här amningen tycker jag. Smärtan som jag känt har stundtals varit outhärdlig och jag har gråtit vid varje amningstillfälle. Pumpning är mer skonsamt så nu varierar jag. Dessutom tar det sån tid att amma, det är svårt att sitta still långa stunder när det finns annat man borde göra. Städa, laga mat, hänga tvätt osv (far i normala fall runt som en skållad råtta och vill ha ordning här hemma för jag hatar oreda och smulor på golvet). Men det är något jag fått och får jobba med. Det är bara att sitta tills pojken är färdig och sedan inse att man måste prioritera bort städning osv till förmån för toabesök och att få sig något till livs för att orka en stund till.

Men det är så häftigt att min kropp producerar min sons mat och får honom att överleva och växa på sig så fint. Att dessutom få se det där belåtna lilla ansiktet med mjölk runt hela munnen när han ätit klart är värt all smärta i hela världen. Man gör allt och vad som helst för sitt barn inser jag i de där smärtsamma stunderna när det känns som om någon sågar ens bröst mitt itu och samtidigt maler ner bröstvårtan till köttfärs...

Som jag älskar den här lille gossen!

Olle blir förresten fyra veckor idag. Det firas med extra många pussar...

...som han till varje pris försöker undvika.

Men det gör inget för det är nästan lika rart att bara ligga och titta på honom. På hans små fingrar som rör sig, minspelet och de rosiga runda kinderna. Fundera på vilka delar av honom som är mest lik mig eller mest lik hans far. Blir lite gråtmild ibland när jag tänker på hela den här resan och vad som blev resultatet av den. Den finaste och mest perfekta lilla pojken. Det spelar ingen roll hur trött jag är, hur ont det gör, hur mycket jag gråter, att kaffet är iskallt eller att jag har fötterna fulla av brödsmulor, jag är så lycklig med min lilla familj!