Jag har druckit en kopp fömiddagskaffe idag, det är svalare ute och det har regnat en skvätt. En pytteliten skvätt. Fläkten snurrar vidare.

Vi har hunnit med att åka finlandsbåt och fira mormor hemma i Tuna den gångna veckan. Och så plötsligt befinner vi oss i augusti. Idag är det tio dagar tills jag fyller år. 31. Förstår ingenting, det har gått så fort och jag har liksom lagt hela mitt fokus på den här lilla växande människan inuti mig. Det har ju pågått hela det här året, utan någon enda liten paus. Jag har över huvud taget inte reflekterat över någon födelsedag. Har bestämt vilket datum jag och syrran bjuder på tårta, det är väl allt. Känns heeeeeelt oviktigt i år men jag vill gärna hem och träffa familj och vänner! Tänker att det nog inte blir så mycket resande efter det. Törs helt enkelt inte ifall nåt skulle hända. Det är ju inte så lång tid kvar, ungefär 50 dagar...

Och som jag längtar!! Tänker på kommande förlossning varje dag. Känner mig nog ganska lugn och trygg i att jag inte kan bestämma över den. Den kommer att hända och jag måste på ett eller annat sätt ta den i handen och följa med. Försöker se på det som en spännande resa, en resa med ett totalt okänt men redan så älskat mål. Vem är du där inne?

Jag kikar ner i lådan med de små kläderna i titt som tätt och vi (J, än så länge) fortsätter att renovera Bullens lilla rum. Idag ska taket målas. Vi har köpt bäddmaterial, lakan, påslakan och örngott samt plastad frottè. Babyskyddet står här i hallen och bara väntar. Egentligen är det nog bara vagnen som saknas nu och lite smått och gott. Och så måste jag komma på hur jag ska inreda Bullens krypin... Det blir ju helt vitt där inne och någon färg vill jag ju få in. Vi får se, det är sånt jag får pyssla med när J börjar jobba nästa vecka.

Man blir nästan sjuk av längtan när man börjar med allt det här pysslet! Men tiden går fort nu och jag försöker tänka att de här dagarna vi har kvar är de absolut sista som J och jag har på tu man hand, vi kommer ju aldrig att bara vara vi två igen sedan. Vi måste njuta av det och bara vara. Konstigt hur man både vill stanna tiden och samtidigt snabbspola den framåt.

Tänk vilken tid vi har framför oss...