Gråmulet ute, balkongen har förfallit och tomaterna börjar bli röda. Måste nog ta tag i det där tänker jag, kasta och plantera nytt. Har inte ens orkat dammsuga där ute, det är björkfrön överallt och jag avskyr det! När tar det slut? När finns det inte längre något på björken som lossnar, virvlar runt och fastnar i allt? Jag har de där kapslarna i håret, mellan tuttarna, i bilen, hemma...

Solen bryter sig fram ibland men luften är så sval och skön nu. I morse stod jag i duschen under en het stråle och njöt för första gången sedan i vintras tror jag. Jag stod där länge, för att bli varm. Så konstigt. Men jag överlevde sommaren, det gjorde jag, tack gode gud eller vem som helst. Periodvis trodde jag faktiskt att jag skulle bli galen av värmen. (Det kanske jag blev också?)

Hösten är här nu och om någon dag kan vi välkomna September. Åå som jag längtat efter dig. Längtat efter färgerna som snart pryder vår värld, längtat efter svalkan, de varmare kläderna och testunder under en filt. Kanske blir det också månaden då Bullen kommer till världen? Själv räknar jag med att det inte blir förrän i Oktober men man vet aldrig. Det spelar ingen roll.

Idag befinner vi oss precis i början på vecka 37 (36+1 för att vara exakt) och det börjar märkas att jag varit gravid länge nu. Det börjar bli tungt och det känner jag nu även av i svanken. Sömnen är fortfarande värst men jag försöker helt enkelt att sova när tillfälle ges. Måste komma över det där med att man endast sover på natten för det fungerar inte så just nu. Sover när jag känner att jag kan och måste för jag blir en hemsk människa annars. Stackars J! Han är också trött. Det är mycket som ska hända nu och tankarna är nog både stora och många hos oss båda. Undringar blandat med nyfikenhet.

Ja, nu är det verkligen slutspurten kvar bara. Cirka fyra veckor innan vi får se vem som gömt sig där inne i magen hela året...

Dagens mage!