Där i svalkan, bakom allt det gröna sitter någon eller något.

Du är nästan säker. 

Alla bladen skymmer sikten så du får gissa dig fram. 

Med handryggen till skydd mot solens strålar kisar du in mellan bladen som klänger sig fast likt kramsjuka barn på den stora grinden... 

Ett ljud hörs..

Et skrapande ljud och något som låter som andetag...

Du går lite närmre och kisar ytterligare... 

Ljuden blir starkare..

Nervositeten gör att din hand skakar lätt... 

Sikten är fortfarande skymd.

Du råkar kliva på en kvist.. hjärtat slår ett extra slag men de ljud du nyss hört har tystnat.

Vad är det som gömmer sig där bakom?

Vita stora ögon spärras upp.

Någon eller något närmar sig..

Jag trodde att jag var trygg här.. här i mörkret bakom allt det gröna.

Hur kunde någon upptäcka mig?

Rädslan stiger, andningen ökar.

De långa naglarna skrapar mot stenen, som för att hitta en utväg... 

Vem jagar mig? 

Svalkan har blivit till kyla...

Måste bort, härifrån... 

Du är framme nu..

Kan se ända in i den mörkaste av vrår...

Ingenting...

Du ser ingenting...

Inbillning? 

Nej, det kan inte ha varit så.

Där fanns någon... något...

Spanar, spejar men nej.. ingenting...

Du vänder ryggen till och ser bortåt horisonten...

Snabbt tar jag tag i kanten till nischen uppe i väggen...

Kryper in där och gör mig så liten jag bara kan..

Där är någon.

Där utanför står någon och kikar in med handen för pannan...

Törs inte se mer...

Gömmer ansiktet mellan de håriga armarna och väntar...

Det går en stund...

Kikar upp..

Ser någons rygg...

Har jag kommit undan? 

Långsamt börjar du inse att allt varit inbillning eller kanske en dröm...

Du vänder dig aldrig mer om.

Man skall aldrig vända sig om.

Det som har varit har varit och kommer aldrig åter.

Lika långsamt som solen går ner går du mot det du kallar hem.

Din trygghet. 

Där kan inget skada dig...

Den som en gång stod där utanför är borta sedan länge.

Rädlsan jag kände förde mig bort i en annan värld.

När jag vaknade var jag åter fri. 

Rädlsan var som bortblåst.

Kanske var allt en dröm?

Ljuset har förvandlats till mörker och det är dags för mig att leva.

Sträcker ut mina långa lemmar som är ömma efter den obekväma ställningen.

Tar mig uppåt, så högt jag kan komma...

Här är livet som bäst..

Nu kan jakten börja... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...