Magsjukan tog min kropp i besittning.

Jag trodde jag skulle slippa undan... 

Allt började i måndags på jobbet... spyor och bajs... överallt nästan...

Måndagen gick, jag kände ingenting, Tisdagen gick, jag kände ingenting, Onsdagen gick, jag kände ingenting, Torsdagen gick men klockan halv sex på fredag morgonen vaknar jag av vidriga magsmärtor.

Det var dags.

Jag har inte haft denna vidriga lilla sjukdom sedan jag var liten men jag kände så väl igen magsmärtorna.

Det var bara att pallra sig in i badrummet... 

Hela fredagen fick jag tillbringa med att springa fram och tillbaka till "porslinet" som någon så fint uttryckte sig.

Jag hatade sjukdomen redan efter en kvart när jag insåg att jag var tvungen att vara inspärrad här i min lägenhet heeela dagen med dessa smärtor och porslinsbesök. 

Denna sjukdom är ju något smittsam och jag vill inte ge den fina presenten vidare till någon annan...

Mitt på dagen ringde telefonen..

Det var från jobbet... De behövde personal för att det var så många sjuka i influensan men tyvär, jag hade åkt dit själv...

Jag som var helt bombis på att jag skulle slippa... 

Min kära lilla mamma fick i uppgift att handla åt mig.

Jag skulle i den mån jag kunde försöka bekämpa detta monster.

Blåbärssoppan (usch å fy) och den utvispade colan var därmed ett faktum.

Bekämpningsmedlen inhandlades och mamma var kvick att lämna dem tillsammans med en tidning (som jag nog måste skriva en separat blogg om) samt handtvål.

Min kära mor har redan detta år råkat ut för maginfluensan och jag förstår att hon inte hade lust med den en gång till...

Mamma gick och jag återvände till soffan och till badrummet tillbaka till soffan för att gå till badrummet igen å ja, så höll det på hela dagen... 

Alldeles underbart...

Jag har inte för vana att ligga hemma sjuk och tack gode gud för det säger jag bara.

Det finns ju inte ett skit att göra.

Jag höll på att bli galen.

Tv:n ska vi ju bara inte tala om.

Herregud vilka skitprogram det går hela dagarna.

Igår fick jag mig en rejäl funderare över varför jag egentligen har en tv...

Helt totalt värdelöst.

Och hur ont i kroppen får man inte av att ligga i soffan en hel dag???

Uuuusch, jag är van att röra på mig så dethär var en av mina värsta mardrömmar... Ingen ställning kändes behaglig och såfort jag rörde mig så högg det liksom till i magen så jag ville ju helst ligga still... Jag gav upp och ställde mig tilsist upp för att försöka promenera lite men då kändes det som att jag skulle kräkas så jag lade mig ner igen...

Nää usch, jag vill aldrig mer bli sjuk!!!

För att inte tala om varm och kallsvettningarna som tydligen hör sjukdomen till... Tog jag på mig något så svettades jag som jag vet inte vad men tog jag av mig så frös jag å hade gåshud... Jag föredrog att frysa...

Nää vet du vad jag vägrar hädanefter att någonsin igen bli sjuk. Att tvingas vara hemma en hel dag eller flera är vidrigt.

Idag mår jag bättre och sitter här med en skål jordgubbar... Efter att inte ha ätit annat än lite blåbärssoppa och cola på nästan två dygn så var dethär det godaste jag någonsin ätit. Årets första jorgubbar... :)

Hoppas de får stanna där nere i magen bara :P 

Over and out från sjukstugan! 

 

anna

17 juni 2007 21:57

Åh, stackars dig som är magsjuk!!! Fy sjutton vad det är vidrigt. Det är min värsta mardröm. Tycker verkligen synd om dig och hoppas att du snart länner dig bättre!
Kram

http://anna-panna.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...