I parken där snödropparna vaknat väntar de nakna grenarna på livet.

En man i kostym räknar tankar men kommer ingen vart. Någonstans runt 1000-talet tappade han bort sig. Utan kartan hittar han aldrig tillbaka.

En liten andfågel dricker det gröna vattnet, det man inte vet lider man inte av...

I huset på andra sidan gatan dras spetsgardiner åt sidan och ögon stirrar ut genom smutsiga fönster. Finns där något nytt att skåda innan mörkret faller?

Under trädet som ännu inte blommat växer himmelen eller det blåa havet.

På platsen där barndomsminnen ligger paketerade i gruset finns nu ingenting. Ingenting. Bara det som varit.

De dansande buskarna rör sig unisont med molnen. Alla är jämlikar.

Där dina ögon mötte mina finns ett streck. En linje som vi fortsätter att gå på. Måtte den aldrig ta slut...

Gröna gräsmattor sträcker på sig och viskar att våren äntligen anlänt. Dags att vakna ur den djupa vintersömnen.

Fågeln skriker, en annan svarar. Dags att säga god natt... i parken där snödropparna vaknat...