Det är inte ens kallt ute.

Mörkret har lagt sig att vila och i skolans matsal dansar 50-plussarna till dansbandsmusik. 

Fåglarna är vakna och barnen spelar fotboll ute på gatan trots att klockan är över nio.

Ungdomar i randiga strumpbyxor härjar och för liv utanför en mataffär tills de irriterar någon pensionär.

Ur ett grannfönster spelas den senaste populärmusiken och de som är gamla nog dricker starka drinkar.

Snart ska svetten lacka på ett discogolv.

Inatt ska det dansas.

Månen säger god morgon och gatulamporna släcks.

Från stadens torg och gator hör man att sommaren nästan kommit.

Någon går förbi i lätta kläder med ett leende på läpparna.

En kyss och ett högljutt skratt, ett par harar mumsar gräs i rondellen.

Alla paren som krypit ur sina kokonger slänger armarna om varandra.

Det är bara en vanlig vårdag i April... 

Minns din nakna hud en tidig natt.

Ditt skinn förvandlades till silke och skickade små smala trådar till månen.

Rymden fylldes även den av din glans.

Jag beskådade dig länge tills du blev overklig... Din vita hud var ett dyrbart stycke sammet.

Dina andetag blev ånga, slätade ut det som var gammalt.

Linjerna du skapade blev till bilder och mjuka skuggor vandrade över din kropp.

Du blev en saga, en legend.

Fialotta och jag var ute på utflykt idag... Eller ja, utflykt och utflykt, vi gick till stadsparken och så åt vi glass och njöt av den härliga solen.

Det var nog den härligaste dagen på ehla året än sålänge... :)

May there be many more days like this!

Här kommer några bilder som jag tog idag...

En sommarnatt var jag på väg hem ifrån krogen med min gode vän C. När vi är nästan hemma möter vi en mörk man. Ordet "neger" tycker jag inte om att använda men det var så han såg ut. Han var väldigt svart, sånär som på två kritvita ögon och ett smörigt leende.

Denne man fick för sig att han skulle följa med mig hem och tjatade och tjatade och jag sade vänligt med bestämt att nej minsann det skulle han  absolut inte. När det inte hjälpte så låtsades jag att C var min pojkvän men det hade heller ingen effekt utan denne mörka man tog tag om min handled och vägrade släppa. En riktigt obehaglig känsla spred sig i kroppen och jag bad honom på engelska att släppa mig. Det tog en stund innan han gjorde som jag sade åt honom och sedan rusade jag hem med C under armen snabbt som attans så att den skumma mannen inte skulle följa efter...

Idag när jag kom cyklandes hem från min lilla utflykt med F så stod en lika mörk man i en av portalerna som man måste gå igenom för att komma hem till mig. Jag tittade inte på honom utan cyklade bara förbi. Han ropade efter mig på någon form av brytning :Hellåå, Hellåå!  Då spred sig dendär obehagliga känslan i kroppen igen... Tänk om han skulle följa efter mig, råna mig eller slå ner mig eller något i den stilen... Jag cyklade fort som tusan fram till cykelstället och fällde ner stödet... Då ser jag hur en mörk figur kommer närmare mig... Jag låser cykeln och tar min väska, håller den hårt och vänder mig om. Där står då denna man lutad emot sopnedkastet och säger då på knackig svenska: Hellååå jag jobbar här...med reklam, jag är törstig, vatten, vatten.

Då får jag en ännu större obehagskänsla, ska denna man nu alltså be om att få följa med upp till mig och dricka vatten. Aldrig i livet!!  Jag svarar då att jag inte har tid, tar några snabba steg emot dörren och trycker koden. Då säger karln att han är törstig, vill ha vatten och att han ska vänta därute. Han sätter sig sedan i en plaststol och jag springer uppför trapporna och låser in mig i min lägenhet. 

När jag kommer in till mig så börjar jag fundera. Tänk om nu denna man bara ville ha ett glas vatten? Tänk om han var en alldeles hederlig man som jobbade här runtomkring med att dela ut reklam? Tänk om...

Jag fick nästan dåligt samvete för att jag inte återvände ner till honom med ett glas kallt vatten samtidigt som jag finner det lite underligt att man år 2008 frågar någon man inte känner om ett glas vatten... Jamenar, det första man tänker när någon frågar den frågan är att han/hon vill stjäla något av en. Kanske var han jättetörstig men det finns faktiskt en affär 100 meter bort där man kan köpa sig en flaska vatten.

Dessutom var han utländsk och jag kan stå för att jag känner mig lite illa till mods när okända utländska män frågar mig frågor och följer efter mig trots att jag ignorerar dem. Det beror dels på att turkgänget på ett disco spottade mig och mina vänner i håret när vi var 14 och sade åt oss att vi skulle komma hem till dem och bära ut deras sopor, dels för att min mormor blev rånad av två zigenare utan att kunna göra någonting. De bara snodde hennes bil framför hennes ögon. Dessutom så har man blivit kallad vissa saker utav desa utländska män och det känns aningens obehagligt. Händelsen överst gjorde ju inte saken bättre....

Frågan är då, ska det vara såhär i vårat samhälle???

Ska man gå och känna sig mindre trygg när man går på stadens torg och gator om det står utländska människor där? Ska jag inte kunna känna mig lika trygg som när jag går förbi ett svensktalande gäng? Givetvis kan jag inte dra alla med utländsk härkomst över en kant. Men sanningen är den att jag har en del obehagliga minnen som involverar utlänningar. Jag har däremot inga minnen av att någon svensk kille spottat mig i håret, skrikit fula ord efter mig (Förutom ord om mina tuttar), rånat någon jag känner osv osv... 

Jag jobbar en hel del med utländska kvinnor på jobbet och det stör mig inte ett dugg. De är mycket trevliga, sympatiska och snälla även om man ibland har svårt för att förstå vad de säger. Grejjen med dethär är inte att jag är någon form av rasist men jag känner ett visst obehag på grund utav allt som man har hört och de saker som man upplevt som inte direkt ger en några positiva synsätt på utländska män.

Nu skulle jag ju säkerligen inte ha släppt in en vit man som frågat om ett glas vatten heller för jag vill gärna undvika att bli rånad men jag kan inte låta bli att känna mig lite som en dålig människa för att jag drar dessa utländska män över en kant... Han kanske bara var en helt vanlig, hederlig man som ville ha ett glas vatten... 

Den tidiga sommaren är här och det med besked...

ALLT ska knoppa och börja blomma nu tydligen. Näsan rinner, lungorna kämpar och ögonen är tröttare än någonsin. Allt jag vill är att sova. 

Tyvär så fungerar ju inte det, även vi pollenallergiker måste jobba och ha ett fungerande liv... Nåja, ett så fungerande liv som det går att ha med astma och allergier. 

Ta ett piller då säger du, nej säger jag för då hamnar man i koma typ. Man blir ännu mera trött av allergipiller och det är enda anledningen till varför jag inte äter dem. Jag pallar inte att jobba då, man blir bara irriterad och arg och sur å grinig. Det funkar liksom inte. Jag tog ett piller igår när jag var hos min vän som fyllde år och några timmar senare kändes det som jag skulle däcka... Lyckades dock att inte somna i soffan på kvällen och höll mig vaken till halv tolv för att sedan knoppa in i en av de bästa sömnar någonsin...  

Strejken har börjat idag också. En viktig strejk i mina ögon. Lönerna inom sjukvården, ja inom all vård för den delen, är alldeles på tok för låga. Att sjuksköterskor och undersköterskor tjänar så dåligt är ju helt fruktansvärt. Jag kan bara se till migsjälv och alla mina arbetskamrater som jobbar inom demensvården. Det är fruktansvärt underbetalt... Min syster tjänar mer och hon jobbar på skogaholm med att packa bröd... Bara det säger väl en massa om dethär samhället och hur saker och ting prioriteras....

Kruxet med att jobba inom åldringsvården är att vi inte kan strejka. Vi kan inte skita i att gå till jobbet i två veckor bara för att vi är missnöjda med våra löner. Någon måste ju hålla liv i de gamla också och det är det ju ingen som gör om inte vi är där...

Jag tror att vår position på så vis utnyttjas... De som bestämmer löner osv vet att det inte finns mkt vi kan göra så därför skiter de lite i oss... Vi kan inte göra väsen av oss så därför blir vi på så vis ett problem mindre om ni förstår vad jag menar??

Men frågan är vad de gör när ingen vill jobba inom vården pga de kassa lönerna? Ska man gå där och slita sig sönder och samman, jobba ensam, vara glad hela dagarna för ingenting??? Vi håller folk vid liv och vad får vi för det??

Jag kan bli något irriterad över dethär och det brukar rinna ut i någon slags ilska som inte kan ta vägen någonstans... Det spelar ingen roll hur många insändare jag skriver i tidningen och hur mycket jag klagar hos min chef vi är och kommer alltid att vara ett underbetalt vårdyrke!!! Tyvär.

Hahahahaha, bästa reklamfilmen ever!!! Speciellt rolig blir den när man har druckit några glas och associerar själva pompom:et till något annat... Ja ni förstår säkert när ni ser det....

pompom

Hej, nu är jag här igen....

Idag har jag målat lite igen... Det blev en till tavla inspirerad av mina gravida vänninor. Den ska jag ge bort till en av dem imorgon i 25-års present. Hoppas hon tycker om den.. Den är iallafall målad i hennes favoritfärg lila.

Jag målade en annan grej också men den är inte färdig än och kommer säkerligen inte att bli så som jag vill att den ska bli... Men jaja, övning ger färdighet.

Ni kommer att få stå ut med målningar nu för det är typ det enda jag pysslar med om dagarna när jag inte jobbar... :P 

Dessutom tänker jag bjuda på ett alldeles pinfärskt foto av migsjälv... :P Det var ett tag sedan jag själv var me på bild i min egen blogg... :P

Nä nu ska jag vänta in min vän C å blanda mig en drink! Ha en go kväll allihopa!!!

Alltså jag kan inte hjälpa det... Sitter här och slöglor lite på körslaget... Anledningen till att jag tittar just nu är den skönsjungande Brolle Jr!

HERREGUD, alltså finns det någon hetare man? Han är fruktansvärt sexig och sjunger som en gud. Ja jag kan inte hjälpa det.... Man får ett sådantdär töntigt smil när man ser honom titta in i kameran och sjunga med sin mörka norrlandsstämma!! Grrrrr! 

Jajaja jag kommer aldrig lyckas få en man som honom men drömma kan man väl alltid? ;)