En sommarnatt var jag på väg hem ifrån krogen med min gode vän C. När vi är nästan hemma möter vi en mörk man. Ordet "neger" tycker jag inte om att använda men det var så han såg ut. Han var väldigt svart, sånär som på två kritvita ögon och ett smörigt leende.

Denne man fick för sig att han skulle följa med mig hem och tjatade och tjatade och jag sade vänligt med bestämt att nej minsann det skulle han  absolut inte. När det inte hjälpte så låtsades jag att C var min pojkvän men det hade heller ingen effekt utan denne mörka man tog tag om min handled och vägrade släppa. En riktigt obehaglig känsla spred sig i kroppen och jag bad honom på engelska att släppa mig. Det tog en stund innan han gjorde som jag sade åt honom och sedan rusade jag hem med C under armen snabbt som attans så att den skumma mannen inte skulle följa efter...

Idag när jag kom cyklandes hem från min lilla utflykt med F så stod en lika mörk man i en av portalerna som man måste gå igenom för att komma hem till mig. Jag tittade inte på honom utan cyklade bara förbi. Han ropade efter mig på någon form av brytning :Hellåå, Hellåå!  Då spred sig dendär obehagliga känslan i kroppen igen... Tänk om han skulle följa efter mig, råna mig eller slå ner mig eller något i den stilen... Jag cyklade fort som tusan fram till cykelstället och fällde ner stödet... Då ser jag hur en mörk figur kommer närmare mig... Jag låser cykeln och tar min väska, håller den hårt och vänder mig om. Där står då denna man lutad emot sopnedkastet och säger då på knackig svenska: Hellååå jag jobbar här...med reklam, jag är törstig, vatten, vatten.

Då får jag en ännu större obehagskänsla, ska denna man nu alltså be om att få följa med upp till mig och dricka vatten. Aldrig i livet!!  Jag svarar då att jag inte har tid, tar några snabba steg emot dörren och trycker koden. Då säger karln att han är törstig, vill ha vatten och att han ska vänta därute. Han sätter sig sedan i en plaststol och jag springer uppför trapporna och låser in mig i min lägenhet. 

När jag kommer in till mig så börjar jag fundera. Tänk om nu denna man bara ville ha ett glas vatten? Tänk om han var en alldeles hederlig man som jobbade här runtomkring med att dela ut reklam? Tänk om...

Jag fick nästan dåligt samvete för att jag inte återvände ner till honom med ett glas kallt vatten samtidigt som jag finner det lite underligt att man år 2008 frågar någon man inte känner om ett glas vatten... Jamenar, det första man tänker när någon frågar den frågan är att han/hon vill stjäla något av en. Kanske var han jättetörstig men det finns faktiskt en affär 100 meter bort där man kan köpa sig en flaska vatten.

Dessutom var han utländsk och jag kan stå för att jag känner mig lite illa till mods när okända utländska män frågar mig frågor och följer efter mig trots att jag ignorerar dem. Det beror dels på att turkgänget på ett disco spottade mig och mina vänner i håret när vi var 14 och sade åt oss att vi skulle komma hem till dem och bära ut deras sopor, dels för att min mormor blev rånad av två zigenare utan att kunna göra någonting. De bara snodde hennes bil framför hennes ögon. Dessutom så har man blivit kallad vissa saker utav desa utländska män och det känns aningens obehagligt. Händelsen överst gjorde ju inte saken bättre....

Frågan är då, ska det vara såhär i vårat samhälle???

Ska man gå och känna sig mindre trygg när man går på stadens torg och gator om det står utländska människor där? Ska jag inte kunna känna mig lika trygg som när jag går förbi ett svensktalande gäng? Givetvis kan jag inte dra alla med utländsk härkomst över en kant. Men sanningen är den att jag har en del obehagliga minnen som involverar utlänningar. Jag har däremot inga minnen av att någon svensk kille spottat mig i håret, skrikit fula ord efter mig (Förutom ord om mina tuttar), rånat någon jag känner osv osv... 

Jag jobbar en hel del med utländska kvinnor på jobbet och det stör mig inte ett dugg. De är mycket trevliga, sympatiska och snälla även om man ibland har svårt för att förstå vad de säger. Grejjen med dethär är inte att jag är någon form av rasist men jag känner ett visst obehag på grund utav allt som man har hört och de saker som man upplevt som inte direkt ger en några positiva synsätt på utländska män.

Nu skulle jag ju säkerligen inte ha släppt in en vit man som frågat om ett glas vatten heller för jag vill gärna undvika att bli rånad men jag kan inte låta bli att känna mig lite som en dålig människa för att jag drar dessa utländska män över en kant... Han kanske bara var en helt vanlig, hederlig man som ville ha ett glas vatten... 

 

Tuffs...

23 april 2008 23:24

Vet flera tjejer som blivit förföljda och antastade av män med utländsk härkommst. De har ofta en sned kvinnosyn och förstår inte vad respekt mot kvinnor innebär.

De ger sig på skandinaviska kvinnor för att de anses vara tillgängliga och lättfotade pga klädsel och uppfostran.

De ger sig sällan på kvinnor utanför sin släkt för att slippa genera/vanhedra sin egen släkt. (de anser ju att det är fullt tillåtet att spö kvinnor i sin släkt).

Allt våld är fruktansvärt oavsett hudfärg och vad man har mellan benen. Tyvärr kommer vi att få se mer sånt, då samhället är på väg att upplösas och utvecklas till anarki.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...