Nu när det bara är ungefär två veckor kvar tills jag börjar mitt nya liv så känner jag mig faktiskt lite nervös...

Jag ligger och funderar om nätterna hur det ska bli. Hur det ska gå med allt. Pengar, plugg och annat.

Givetvis känns det fruktansvärt roligt men det är samtidigt läskigt att lämna den trygga värld som jag känner så himla väl för att ge mig in i något helt okänt...

Fast å andra sidan så är det ju precis det jag vill.

Det finns ju inga nackdelar med dethär, förutom då möjligtvis den så kallade ekonomin. Givetvis ska jag jobba extra för annars kommer det aldrig att gå runt. Jag förstår inte hur de tänker egentligen. Som studerande kan man som mest få ut 7500 kronor och då är det inklusive lån. Man får heller inte jobba hur mkt man vill. Det är ju helknasigt egentligen. 7500 klarar man sig ju aldrig på. Finns ju inte en chans. Hur har de kära politikerna tänkt egentligen?  

Det är synd att man inte får mer pengar så att man till fullo kan ägna sig åt sitt skolarbete. Istället måste man jobba ihop några extra tusenlappar varje månad och kanske fortsätta med det jobb som man egentligen vill komma bort ifrån...

Nåväl, allt ordnar sig säkerligen!

Nu ska jag dra mig iväg till jobbet. Känns inte lika tungt som det brukar faktiskt...

Du kryper in under skinnet på mig ibland.

Du med alla ansikten. Olika för varje vinkel. Det är bara den döda som fortfarande är död. 

Drömmarna minns jag, varenda en. De som krossades och byttes ut mot tårar. De som var så levande när jag precis vaknat.

Med sömnen kvar i ögonvrån längtar jag redan efter nästa dag...