Inget skydd finns när himlen gråter...

Löven har åldrats. Är det redan färdigt och slut? Har det som värmt redan kallnat?

Strålarna dansar runt genom ännu lövklädda armar. Armar som viftar och sveper. Armar som omfamnar vindar.

Skynda! 

Fortare än du tror så blir allt naket och skört. Det som varit slutar att finnas  och livet blir en tillfällig död.

Det blöta och kalla gör ont. Inget skydd finns när himlen gråter.

De tunna kläderna, den skrovliga barken, duger inget till när man vill bort, bort, bort. Att byta trädgård eller liv? Det är lika svårt när rötterna är hemmastadda någonstans.

Att bryta jord och skapa ett sår är viktigt och minst lika svårt. 

Inget skydd finns när himlen gråter...