Har setat och kladdat lite... Med kladdkritor.

Försöker göra nåt som blir nåt... Jag lånade dig F som modell lite... Hoppas det inte gör något... Isånnafall får du slå mig!

Testade lite att måla vattenfärg ovanpå kladdkritorna för att se hur det blir när det torkar... Det har inte torkat än så resultatet får vänta... Det blir säkerligen inte så som jag tänkt men då har jag ju iallafall provat.

Det är mycket som inte blir som man vill. Jag kan ha en hur klar och tydlig bild i mitt huvud som helst men sedan när jag sätter mig med penseln eller kritan och pappret så blir allt helt knas. Som om händerna inte förstår det hjärnan vill berätta. Varför blir det så? Det är ju fruktansvärt irriterande. Man känner sig begränsad när det inte blir så storartat som det ser ut inuti ens huvud. Frustrationen kan ta udden av allt.

Skapandet kräver envishet har jag märkt. Man får aldrig, aldrig ge upp. Det gör jag ibland, bara en stund för att sedan återvända...

Det är som att lösa korsord, man måste gå ifrån ibland för att se vart det felar och för att finna länken som gör bokstäver till ett ord.

Nu har jag inhandlat blodpuddingen... Det är bara att hugga in!!

Grrrrrr 

Jag är så sjuuuukt hungrig....

Var ute och gick uppe i spåret för ett tag sedan medans jag väntade på att tvätten skulle tvätta klart... Å nu när jag duschat och gjort mig iordning så blev jag så sjuuukt hungrig.

Dssutom är jag svinigt sugen på blodpudding! Det är en av de absolut godaste maträtterna alla kategorier!!! Knaperstekt blodpudding med lingonsylt och ett glas apelsinjuice till!!!

Å det vattnas i munnen på mig!

Måste nog köpa mig en bit sedan när jag åker iväg och handlar med den övriga familjen...

Guud va gott det ska bli!!! 

Jag andas för din skull, för dig.

Jag är dina lungor, din röst och den som talar.

Ditt hjärta är jag och jag bankar så hårt jag kan.

Om det inte hörs så skrik.

Jag kan slå hårdare.

Jag ser för din skull, för dig.

Jag är dina ögon, din syn och det som visas.

Dina bilder är jag och du syns i dem.

Om du inte finns så öppna ögonen.

Jag kan se klarare.

Jag kryper för din skull, för dig.

Jag är dina ben, dina knän och det som för dig framåt.

Din väg är jag och det är du som vandrar.

Om du inte hittar så ropa.

Jag kan bli tydligare.

Jag dör för din skull, för dig.

Jag är ditt liv, det du gjorde och allt du var.

Dina andetag var jag och luften som du andats.

Om du inte flyger så sprid dina vingar.

Du kan komma högre...