Jahapp, så var det klippt igen då... Olycksmaddluren har vart framme... igen...

Hann nätt och jämt kliva av tåget här i Eskilstuna förrän jag låg på backen, den isiga.

Naturligtvis vrider sig den högra foten åt alla möjliga håll i fallet. Knak å brak och aj och oj. Maddluren blir sittandes på isen och är fruktansvärt rädd att fotleden är bruten... (Känslan från när jag krockade med M på skoljympan och fick en spricka i ett ben bakom fotknölen som man typ inte kan få en spricka i kom tillbax..)

Det gjorde inte så ont först, men känslan av att något var fel infann sig innan jag hann hamna på backen.

Två personer rusade till undsättning (Tack snälla ni!!) och undrade hur det gick. De bad mig vicka på foten men först tordes jag inte. Dock så insåg jag att jag var tvungen att ta reda på hur illa det hade gått... Jag vickade lite och andades ut. Det var inte brutet! Sedan satt jag bara där på marken, rädd och lite chockad på nå vis och rotade i väskan efter mobiltelefonen så att jag kunde ringa efter hjälp. Jag förstod att jag inte skulle kunna gå på eländet...

Räddarna i nöden frågade, efter att jag ringt hem, om jag behövde hjälp och först svarade jag nog nej mitt i allt... haha men sedan så ångrade jag mig och fick således hjälp upp och genom nyforstunneln till andra sidan där mamma och pappa skulle dyka upp...

Det var någonstans då det började göra riktigt jäkla skitont... Att försöka gå med en stukad fot går inte så bra... På andra sidan lämnades jag ensam i väntan på mor och far. Jag stoppade foten i en snöhög för att undvika svullnad... Sedan väntade jag... Å jisses amalia så kallt det blev där jag satt på min resväska med min ena fot i snön.

Efter en stund kom mamma och pappa fram och då insåg vi att jag inte skulle kunna gå hängandes i deras armar hela vägen hem så vi fick tag i en taxi. Tack gode gud för taxibilar!!

När jag väl kommit in skulle jag ta mig upp för trapporna.... haha jag kände mig som en 85-årig tant i sina sämsta dar tills jag kom på att jag faktiskt kunde hoppa på ett ben ända upp. Sagt å gjort.

Hemma lindade mamma in mig med isglass, handduk och en raggsocka medans pappa letade bandage.

Inget bandage fanns att finna så raggsockan, isglassarna och handduken fick bli ett substitut.

Nu sitter jag här, sittandes. Värktabletter är rena himmelriket! Men gå det kan jag inte... det gör svinigt ont och stramar på hela högra sidan av foten. Typiskt!! Nu får man stanna inne i några dagar och inte göra något. Heeelt värdelöst!!!! Känns inte som att jag har tid med det. Nu missar jag de två lektionerna denna veckan i skolan. Inte bra!!! Men vad ska man göra??? 

Nåväl, bra blir man väl förr eller senare.

 

emlinn

17 februari 2009 08:22

Ne men lilla du, så det kan gå!!! Krya på foten nu!! Kram!!

http://emlinn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...