Ojojoj, idag har jag kryckat runt så mycket och så långt att jag fått skavsår på tårna. Det gör skitont.

Tänk att det alltid ska vara någonting...

Först gör själva sprickan ont å när det gått över så får man kramper och bamsesmärtor i vaderna för att man börjat gå med foten som i gipset befinner sig i en något konstig ställning. När det i sin tur gått över och jag faktiskt kan gå på foten så ska man då drabbas av skavsår. Det är inte riktigt rättvist tycker jag.

Nåväl, jag ger banne mig inte upp! Det går ju bra nu faktiskt. :) Dessutom är det jäkligt jobbigt att krycka sig runt så det e bra träning i armar och bål. Alltid nåt liksom.

Nu ska jag steka blodpudding med syster yster! Det ska smaka bra nu efter min långpromenix!

Over and out!