Och snön fortsätter att falla...

Idag har jag kryckat mig hem från skolan. Det gick skitbra minsann ochdet blev hela 22 kronor billigare än att åka med bussen.

Jag tycker inte om att åka buss till skolan. Jag känner mig som en gammal dam som krånglar med plånboken å tappar mynt (det händer varje gång jag ska betala), stapplar sig fram i gången och är livrädd för att busschauffören ska hinna starta bussen och köra iväg innan jag hunnit sätta mig på den enda platsen där jag får plats med klumpen, barnvagnsplatsen.

*suck*

Dessutom går alla gamlingar bättre än mig och tar sig ut ur bussen fortare än mig när det är dags att kliva av... 

Nä att vara tillfälligt handikappad är ingen höjdare. Dessutom har jag komit fram till att skolan min nog inte är så värst handikappanpassad... 

Till att börja med så ska man komma in i skolan, bakvägen. Det är det lättaste och den enda dörren man kan öppna alldeles själv om man skulle sitta i rullstol.

När man har kommit igenom den dörren som har en dörröppnare (En knapp man trycker på aå att dörren öppnas) så ska man direkt till vänster för att komma fram till hissen. Där möts man av ännu en dörr, denna utan dörröppnare. Den är ganska tung och omöjlig att öppna om man sitter i rullstol. Därefter gäller det att komma in i hissen vars dörr väger ungefär ett ton. Inte heller hissdörren har någon dörröppnare så det är något krångligt att ta sig in utan att få något klämt.

När man kommit upp till andra våningen (där jag har mina lektioner) så måste man trolla fram sitt passerkort och dra det i en kortläsare för att kunna öppna nästa dörr. De första gångerna jag skulle öppna den dörren så misslyckades jag totalt. Då stödde jag inte så bra på foten och kortläsaren är en bit ifrån dörren så varje gång jag drog det förbaskade kortet så hann jag liksom inte fram att öppna dörren innan tiden gick ut. (Man har x antal sekunder på sig att öppna dörren.) Jag har fått hjälp vid denna dörren flera gånger och det tycker jag inte heller om. Jag vill klara mig själv.

Idag gick det dock bättre för nu kan jag stå mer på foten. Däremot är det mycket att hålla koll på med kryckor å plånbok å kort å hela baletten....

Efter dessa hinder så befinner jag mig i min korridor och jag kan andas ut. Tills det är dax att ta sig hem igen och alla procedurer måste göras om.

Slutsatsen av detta är att jag är sju helskottans glad att jag inte är rullstolsbunden. För att komma in i skolan måste man ha sällskap med sig som kan hjälpa en vid alla dörrar... Inte så handikappanpassat alltså.

På Torsdag ska jag ut och resa. Jag åker hem till J. Han ska fixa en duschstol till mig så att jag kan duscha. :) Han är nog världens bästa!

Jag klarar inte av att se den här lägenheten mera. Jag måste bort!! Se något annat en stund. Det ska bli skoj men lite läskigt samtidigt.

Nåväl, jag har ordnat mig skjuts till stationen så det är bara att kliva på tåget för att sedan kliva av det och kliva på en buss istället som tar mig heeela vägen till Enköping. Det ska nog gå bra. Det värsta med resan är att jag inte kan dra med mig min rullväska utan måste ta på mig min hemska ryggsäck för att få med mig alla saker. Jag kommer att se ut som ringaren i Notre dame, haltandes och puckelryggsäckad... Herregud!! Men jag bjuder på den... ;)