Tog en randig klänning på mig idag. En sådan som man snörper åt lite i midjan men den gör mig inte rättvisa, den gör nog ingen rättvisa. Men randigt är fint och tycker man inte om kroppen så kan man ju titta på ränderna.

Smetar in läpparna och nu smakar allt vanilj. Vaniljkaffe, vaniljbulle, vaniljmacka, vaniljvatten, vaniljsnö.

Försöker undvika allt det torra. Jag hatar när allt känns torrt! Ungefär som färgen beige som egentligen inte är någon färg, bara ett ihopkladd av favoritfärger. Vilken är din?

Magen skriker och jag undrar varför jag är rädd. Biter på naglarna. Slickar mig om läpparna, vaniljläppar. Skakar håret, huvudet och hjärnan och skriker: Kom ut då nån gång, kom ut!

Inget kommer ut.

Bara tystnad och huvudvärk. Skalar en mosig banan men äter den inte. Tittar på den och undrar hur något så fult kan smaka så äckligt? Stackars barn. Men den mättar, det skulle den säkert göra om jag åt den. Men nej. Kokar tevatten och bränner långfingret eller ringfingret eller tummen, svårt att veta vilken. Svårt att välja tepåse också. Fläder kanske? Eller viol?

Kokar kaffe istället. Kaffe kan bara smaka kaffe.

Det finns textrader som jag tycker bättre om än andra, sådana som jag sparat och minns när jag vill minnas dem. Men många faller i glömska utan att de någonsin låter sig finnas igen. Det gör lite ont att tappa orden. Tappa viljan och konsten att tala. Det gör lite ont att tappa sig själv också. Men det kanske du redan vet?

Jag tappade mig en gång, jag minns inte när det var men jag gjorde det. Föll hårt, ingen hjälpte mig upp. Då får man klara sig själv, så som man gjort så många gånger förr. Vara vuxen, klara allt. Vara självständig och stå på de egna benen som har myggbett på vadorna. Om det inte kliade så förbannat!

Nej, ränderna går nog aldrig ur. De sitter där, som ärr. Påminner om längden, tiden, årtalen och fläckarna.

Påminner om tigrar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...