Jag har en konstig känsla i kroppen. Ett begynnande lugn ligger och värmer över axlarna. Det värsta är över nu och jag har klarat det.

Glömmer bort att andas ibland, känner någon form av lyckorus. Det är svårt att förklara men ni andra vet nog hur det känns ändå. Jag har klarat av så mycket som jag inte trodde att jag kunde.

Jag har inte fått en utbildning. Med hjälp av vägledande lärare och proffesorer så har jag faktiskt utbildat mig själv. Jag har gjort egna val, följt mitt hjärta och den där lilla maggropen. Och nu står jag här, nöjd och glad att jag tillhör en av dem som har en stöttande familj. De har låtit mig bli det jag vill bli och ägna mig åt sådant som jag kan. En sådan familj borde alla ha!

Jag är oerhört glad att jag inte föddes in i en läkarfamilj med fina och högt aktade anor eller någon annan som anser att barnen ska ha den högsta utbildningen och heller inte få en chans att kunna påverka sin egen framtid.

Jag ska pyssla med det jag är ämnad att pyssla med. Text. Ända sedan jag var pytteliten så har jag skrivit, läst och önskat. Önskat att jag en dag skulle kunna göra något större, något viktigare än att skriva dagbok.

Nu kan jag det. Snart.

Nu är mitt ena delmål avklarat. Nästa består av att hitta ett jobb där jag kan fortsätta att förverkliga mina drömmar samtidigt som jag vill bidra med mina kunskaper inom lättläst och klarspråksarbete. Det är det jag vill göra. Alla har rätt till att förstå och förstås.

Jag fyller snart 28 år och framtiden, den är hur fri som helst. För jag kan göra vad jag vill nu! Jag har inga måsten (förutom det där lilla att man måste ha ett jobb och försörja sig).

Och nu ska jag leva, bara leva...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...