På promenaden möter jag en barndomsvän... (M)

En speciell barndomsvän.

Någon jag inte sett på länge men någon som jag tycker väldigt mycket om.

Jag tycker mycket om honom för den han var, den han är och den han blivit.

Han var min första och hittills enda "pojkvän".

Det höll i en vecka och vi pussades inte ens... Men det var en minnesvärd vecka och vi slutade ju inte att vara kompisar fastän vi "gjorde slut". 

Tvärtom så hängde vi ihop länge där på vår gård.. Vi och våra andra polare. Vi som bodde där just de åren när vi var i just dendär åldern. 

Jag minns alla kojjor vi byggde på "öde" och hur mysigt vi hade. Vi var ganska många och alla hjälptes åt. Det var nästan aldrig något kiv. Vissa var äldre och andra var yngre men jag minns er alla med ett smil på läpparna. :)

Undrar vart ni tagit vägen nu och vad ni gör? 

Minns någon av er mig så som jag minns er?

Vi hade roligt, det hade vi...

Klättrade i detdär speciella äppelträdet nära gatan på ödetomten där vi senare byggde vår kanske bästa kojja någonsin med hjälp av diverse materiell. Jag minns fortfarande den gången jag gick dit för att sätta mig och måla med mina nya kladdkritor... Det var en speciell känsla, kladdkritslukten mot den friksa luften och det svaga ljuset inuti kojjan... Vårt lilla näste... Det dök upp fler ur vår klan och vi satt därinne och pratade och skrattade på de lagom fuktiga gamla soffkuddarna vi hade som sittunderlag. Hela golvet var dessutom täckt med gamla trasmattor och kartong.

Det var ett fint bygge ;)

Undrar hur många kojjor vi byggde?

Hur många historier vi diktade upp och hur många kilo materiell vi använde...

Jag minns den gången, det var sen kväll ett sommarlov tror ja, vi hade just gått ifrån kojjan där de äldre grabbarna hade eldat med facklor och du ville att jag skulle stanna ute å se så att du kom hem ordentligt för att du var "lite mörkrädd". Jag stannade å såg till så att du kom innanför porten, du vinkade...

Jag minns när vi gick hem till R och åt av hans päron. De godaste päronen som jag än idag har smakat. 

Jag minns hur avundsjuk jag var när du var tillsammans med C. Ni pussades tom och jag undrade redan då vad det var för fel på mig, varför ingen villa pussa på mig.

Jag minns att du visslade utanför mitt rumsfönster en dag å jag stack ut huvudet med ett leende och du kommenterade mitt nya halsband. En silverkedja med en matt silverblomma med en liten sten i mitten. Du sade den var fin.

Jag minns den gången jag satt själv på gården efter att någon hade kallat mig något mindre trevligt och du kom för att fråga vad jag gjorde. Du tog mig med hem till dig och vi drack saft...

Jag minns att du, jag, u och Mi träffades hemma hos Mi som bodde alldeles ensam i en liitien liiten etta. Där var det lite läskigt... 

Jag minns Mi:s lilla meckarrum där han mekade med allt och inget. Jag minns alla pryttlar där och hur vi retades. Jag minns ljudet av Mi:s bil och jag minns hans pappa B som var fastighetsskötare eller något liknande.

Jag minns D och en annan M som var mycket äldrre än oss småknottar, de räddade mig en gång när jag fick en grind över mig. Glömmer aldrig deras heroiska insats.

D var för övrigt den största person jag någonsin skådat vid den åldern. Jag bundrade honom.

Jag minns I och Ma, de omaka bröderna med den tokiga mamman som gick som en pingvin. *Ler bara jag tänker på det.

Stackars I som råkade ut för storebror Ma och grannen A:s dumdristiga påhitt. I blev bland annat nerslängd i någon form av sopstation... kraken. Lider med dig än idag. Jag tyckte alltid de var så elaka mot dig. Ska nog säga det till dig nästa gång jag ser dig. 

Jag minns A:s systrar L och T som jag ibland lekte med. Vi klättrade i klätterställningen på gården och hängde knäveck och försökte oss på en massa konster. De hade sköldpaddor, precis som jag. Vi startade en sköldpaddskulbb och ringde tidningen. De kom och gjorde ett reprotage om oss. 

Jag minns Lu bara för att han hade ett så mysigt namn. Han var visst släkt med dig M på nåt vänster om jag minns rätt. 

Jag minns syskonskaran, s, h, m, su och jo...

Ni fick oss alltid i trubbel på nå vis.

Vet inte hur mkt skäll jag fått för att jag umgicks med er... Men nu tillhör ni åxå mina värdefulla minnen.

Jag minns dig U å alla gånger jags tod utanför ditt fönster och ropade på dig. Tillslut kom du å sade att du höll på med dina glosor och inte kunde komma ut just den kvällen.

Glosor tänkte jag alltid, det låter rätt kul... Jag skulle senare få veta att glosor var något fruktansvärt tråkigt.

Jag minns dig Je när du blev tillsammans med H vars föräldrar jag faktiskt nu bor granne med märkligt nog.

Jag minns hur du och han hängde på en gren i det stora trädet vid den andra lekplatsen och hur grenen gick av... haha Ingen gjorde illa sig so tur var.

Jag minns alla gånger som vi alla lekte kurragömma under de ljumma sommarkvällarna tills våra föräldrar började ropa på oss genom fönstren... Alla föräldrar hade sina speciella signaler... vi bodde på en skyddad ganska stor gård där  alla hade fönster in mot gården så man effektivt kunde ropa in sina barn när det var så dax.

Pppa brukade ropa: MADDEEEEEE NU E DET DAX, Nu å inte en minut senare hör du det?

Jag svarade: Ja jag hööööör och kom in en minut senare.

Det var så det var och det var alldeles underbart!

Tack alla ni! 

 

marre

20 juni 2007 09:52

många fina minnen =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...