Nu har jag gråtit i en timme, hatat mig själv och peppat migsjälv, ringt mamma, gråtit lite till och slängt allt i mitt kylskåp.

Att gå på en kontroll varje år när man skaffar nya P-piller är bra för då får man reda på saker som man visste men ändå inte visste.

Det jag fick ut av mitt möte med den rara barnmorskan som inte ville få mig att gråta var att mid blodtryck är på gränsen till för högt och att mitt BMI är alldeles för högt. BMI:et kunde jag ju ana men blodtrycket? Det blev som en spark i magen, en hård jävla spark och översvämmning i tårkanalerna.

Jag började gråta så fort hon tittade på mig med den allvarliga minen och sade att jag nog inte skulle fortsätta med de pillerna jag åt, för då skulle jag bli som en tickande bomb. 

Herregud, jag är så fet tänkte jag, dethär går inte. Jag kan inte låta migsjälv göra såhär mot mig. Tårarna forsade inne hos barnmorskan och hon sa att det inte var hennes mening att få mig att gråta men det visste jag ju. Det gör bara så ont att höra att man är tjock även om hon inte sade just dem orden. Jag har hört det i hela mitt liv men man vänjer sig tydligen aldrig... 

Jag cyklade hem med ett nytt recept på andra piller och tårar i ögonen. Hur faan ska jag bära mig åt nu? Mat och träning, jag måste få ordning på det. NU! Jag måste äta mera, äta rätt och regelbundet och jag måste träna mycket mer! Nu har jag fått en spark i magen å en i röven. Nu är det upp till mig att  göra något utav det.

Jag kommer att gråta mycket mer men det ska gå, det måste gå, jag vill inte se ut som ett fettomonster!! Det har jag aldrig velat. 

Jag ringde mamma så fort jag tyckte att jag sansat mig men jag bröt ihop såfort hon svarade i telefonen. Jag pratade om allt och berättade om allt och sedan bestämde vi oss för att ta tag i dethär, tillsammans. (Nu kommer tårarna igen)

Imorgon ska jag gå till friskis och svettis och köpa ett gympakort.

Jag ska kolla in viktminskningssidor på nätet, viktkoll eller nåt.

Promenader ska bli vardagsmat.

Maten ska jag försöka göra till min vän. 

Ni kommer nu att få följa med mig på en jävligt svår resa. Denhär bloggen kommer att bli mitt bollplank till migsjälv. Jag kommer att skriva om sånt som är svårt, jättesvårt och som för mig är en plåga.

Jag kommer att klara det! Jag måste!!

Kram på er alla  

 

emlinn

2 oktober 2007 09:56

Vi kan kämpa ihop... Har oxå börjat nu... Det är svårt, men ibland råkar det bara bli nödvändigt! :( Och du, du klarar det!! Vi klarar av det!! Vi får peppa varandra... :) O du, även om ditt BMI råkar vara lite högt så får du inte glömma att du är kanonfin ändå!! Kram på dig och Lycka till!! :)

http://emlinn.bloggagratis.se

 

Tuffs

2 oktober 2007 12:18

BMI är nonsens och säger inte ett vettigt skit! Det är måtten och inte vikt och längd som är avgörande! Högt blodtryck kommer oftast från flera andra orsaker än just vikten. Stress är den vanligaste orsaken till högt blodtryck. Sen kommer det ärftliga och en hel del andra grejor. Jag har en kompis som kör spinning, styrketräning, yoga, löpning m.m äter vettigt och har ett underbart liv, men ligger på farligt hög nivå i varje fall. Så svaret är inte alltid så enkelt.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15721948.asp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...