Direktlänk till inlägg 15 oktober 2007
Livet går dig förbi ibland men du hinner alltid ifatt.
De långa kliven tröttar ut din magra kropp, tömmer dig på allt du äger.
När vetskapen landar där inuti är det redan försent.
Allt du gjort och allt du ville spelade ingen roll, du förlorade.
Den som vann gick hem med allt utom det som var ditt.
Du stal det viktigaste, ett ögonblick, någons historia.
En tanke hit, en tanke dit, vem bryr sig?
Det viktigaste är att andas, att leva.
Insidan, eller utsidan, det är frågan...
Vad skall prioriteras och vad skall sorteras bort?
Finns det någon lag att följa, något likt en bibel?
Sitt på knä tills benen domnar bort och be för ditt liv.
När dörrarna öppnas kliver rädslan fram och tar ett strypgrepp runt din vita hals.
Att andas var det viktigaste...Glöm inte det.
Luften som cirklat omkring på insidan tar slut så fort.
Ångern blir din bäste vän och håller din hand när du går nerför minnenas gränd.
Plötsligt blir allt det ljusa mörkt.
Att få en andra chans är mödan värt.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|