Direktlänk till inlägg 17 oktober 2007
Du står där utan alla löven.
Din kropp så taggig och vass, sticker hål på vem som helst.
Rötterna som en gång varit under jord kryper fram över din hud.
Du tar dig igenom allt. Asfalten är inget hinder.
Utsikten du äger och rösten i vinden skiljer sig från normen.
Alla vill vi bo högst upp, känna oss störst och se ner på alla andra.
Ni älskar den högsta punkten, platsen där man syns bäst.
Trädkojjan är exhibitionistens ultimata bostad.
Kronan din som svajjade på sne i somras ligger kring dina ben.
Spridda tankar i olika färger.
Jag såg dig vinka åt mig på håll, dina stela fingrar spretade utåt i natten.
Kunde jag skulle jag värma dig med hjärtat mitt.
Ditt skal är rynkigt fast din ålder är så låg.
Ungdomen försvinner dock så sakteliga.
Du står där i raden bland dem som liknar dig.
Tappar nästan bort dig där bland alla de andra.
Så tryggt det är att ha dig nära...
Så rädd är jag att du ska försvinna...
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|