På min kropp finns ärr och mönster.

Sådant jag tycker om och sådant jag hatar.

Händerna på magen pekar finger åt mig varje dag, jag försöker att inte titta.

Grusgroparna på låren samlar känslor som påminner mig om vad de en gång var.

På knäna finns ärr trots att jag aldrig gått i kyrkan.

De mjuka delarna där solen aldrig skiner döljer jag med leenden.

Ingen ska få se.

Jag döljer dig så väl du mönstrade kropp.

Spegeln, den värsta av ovänner hånar det som en gång var fritt från märken.

Vad jag önskar att jag vore ren.

Hur kunde du bli såhär?

Där under hakan liknar jag en pelikan.

Fingrarna små prinskorvar utan lyckliga ringar av guld.

Om du visste hur det kändes!

Att ta tjuren i hornen gör ont och sårar än.

Fler ärr därinuti och utanpå.

Att inte kunna välja från start får vi alla leva med.

Jag bor här i mitt skal, ärrat och mjukt.

Jag ser det fula, det trasiga och det fina.

Det fula sitter ytligt.

Det trasiga är en klump av osäkerhet i magen.

De fina platserna i mig har ingen ännu vågat besöka.

Jag är ingen karta, jag är ett landskap.

 

MissBatman

19 oktober 2007 23:54

Du gör det som du alltid gör.
Det går rakt in genom huden!

http://missbatman.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...