Direktlänk till inlägg 20 oktober 2007
Drogen du gav mig och det hemliga handslaget.
Att inte låtsas om att du fanns gjorde mig galen igen.
Ögonblicket innan avstampet mot friheten tog andan ur dig.
Den konstgjorda andningen tog över, gav dig livet åter.
Mot ljuset färdades du i ljudets hastighet.
Att tänka var överskattat.
Mötet med den älskade varade endast en sekund av ett liv.
Hungern bankade fortfarande i ditt bröst.
Girigheten, en av alla synder, kanske den som svider mest?
Rytmen du en gång hörde försvann i ett moln av rök.
Ditt ego fick sig en smäll.
Ditt flotta fina yttre, så skitigt fult och ensamt.
Jag antar att du inte blev som du tänkt dig digsjälv.
Hur fel kan man ha?
Hur fel kan man vara?
Ihopskrumpen och lycklig låg jag där bredvid.
Såg ditt anlete förvrängas in i minsta detalj.
Leendet gav jag dig dig i gåva.
Vätan på kinden, ditt ångestfyllda tryne och ett hjärta som var svart.
Jag glömmer dig aldrig, den dagen då du återvände hem.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|