Det gör ont att vara tjock.

Har just sett finalen på Amercias biggest looser och gråtit en skvätt. Det är märkligt vad en sådan sak som vikt kan ställa till med. Både inuti och utanpå.

Jag försöker ju, som ni alla vet, gå ner lite i vikt och det är fruktansvärt svårt. Idag när jag såg dethär programmet så var det jag som kände mig som den största förloraren. Jag märker ingen skillnad på migsjälv trots att jag hållit på i fyra månader med å försöka bli lite nyttigare och duktigare. Jag är samma gamla Madde och jag känner mig usel! Jag måste jobba på hårdare. Jag måste kämpa ännu mer! Frågan är bara hur man ska bära sig åt och hur man ska orka.

Det är svårt att försöka gå ner i vikt, det gäller att alla man umgås med vet om det så att de inte lurar in en i fettfällor som man inte kan motstå.

Det är jättesvårt att äta ute, att gå på bio utan att tugga på ahlgrens bilar, att tacka nej till fika på folks födelsedagar, att äta sallad när alla andra äter pommes, att äta kokt fisk och broccoli fastän man är sugen på potatisgratäng och fläskfilè.

Listan kan göras oändligt lång!

Visst, jag är stolt över att jag fortfarande inte ätit godis (om man bortser från i julas) sedan nån gång i september och jag är inte sugen på det heller. Jag har undvikit och tackat nej till jag vet inte hur många tårtbitar och kakor och andra fikastunder.

Jag tränar och rör mig som vanligt, cyklar dit jag ska eller går. Men så har det iofs alltid varit.

Jag måste bara skärpa mig ytterligare. Mitt nuvarande mål är att jag ska sluta upp med naturgodiset också. Det är bara så fruktansvärt svårt att helt skippa choklad! Fanns inte choklad så skulle jag inte ha några problem med dethär med sötsnasket alls! Jag lovar! Jag kan ju leva utan allt det andra, det har jag ju bevisat för migsjälv nu.

Det var bra att se på detdär programmet även fastän det gör ont. Alla känslor som man går och bär på liksom far ut genom den ena och den andra tårkanalen. Det är bra, ut med skiten! :)

Jag vet att jag inte väger lika mkt som vissa av dem i det programmet men jag är fortfarande överviktig och det vill jag verkligen ändra på. Jag vill vara stolt över min kropp och jag vill kunna visa upp den så som den förtjänar att bli uppvisad. Kanske kommer jag någon gång att vara nöjd, kanske inte... Vi får se, jag har hela mitt liv på mig att försöka bli nöjd!

Det får väl ta lite tid, jag vet det men man vill ju se några resultat för just nu känns det som att jag är ett hopplöst fall, att jag aldrig kommer att bli några kilon lättare.

Jag ger fanimej inte upp!!!! Nu är det hårdare tag som gäller och kanske borde jag skriva av mig om mina viktkänslor lite oftare???

Nu ska jag snart iväg och träna!

Adjö

 

Tuffs...

10 februari 2008 17:05

Kollar du måtten och blodvärdena också? Det är det viktigaste. Utseendet spelar bara roll när andra ska bedöma en inte hur du mår som människa och är det någon som har en elak uppfattning är det snarare så att det är dem det är fel på!!

 

Friday

11 februari 2008 22:25

Hejhej =) Jo de är bara bra med mig.. trött efter helgen men annars är de toppen, tänkte ta mig friheten att adda dig på msn =) Lite roligare att lära känna personen mer vars blogg jag läser dagligen =)

http://agent-friday.bloggagratis.se

 

emlinn

11 februari 2008 22:40

Det syns på dig tjejen!!! Och det känns när man kramar om dig.. Du blir mindre!! Var inte så hård mot dig själv!!! Kämpa på!! Du klarar det!! Kram

http://emlinn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...