Det gör ont att vara tjock.

Har just sett finalen på Amercias biggest looser och gråtit en skvätt. Det är märkligt vad en sådan sak som vikt kan ställa till med. Både inuti och utanpå.

Jag försöker ju, som ni alla vet, gå ner lite i vikt och det är fruktansvärt svårt. Idag när jag såg dethär programmet så var det jag som kände mig som den största förloraren. Jag märker ingen skillnad på migsjälv trots att jag hållit på i fyra månader med å försöka bli lite nyttigare och duktigare. Jag är samma gamla Madde och jag känner mig usel! Jag måste jobba på hårdare. Jag måste kämpa ännu mer! Frågan är bara hur man ska bära sig åt och hur man ska orka.

Det är svårt att försöka gå ner i vikt, det gäller att alla man umgås med vet om det så att de inte lurar in en i fettfällor som man inte kan motstå.

Det är jättesvårt att äta ute, att gå på bio utan att tugga på ahlgrens bilar, att tacka nej till fika på folks födelsedagar, att äta sallad när alla andra äter pommes, att äta kokt fisk och broccoli fastän man är sugen på potatisgratäng och fläskfilè.

Listan kan göras oändligt lång!

Visst, jag är stolt över att jag fortfarande inte ätit godis (om man bortser från i julas) sedan nån gång i september och jag är inte sugen på det heller. Jag har undvikit och tackat nej till jag vet inte hur många tårtbitar och kakor och andra fikastunder.

Jag tränar och rör mig som vanligt, cyklar dit jag ska eller går. Men så har det iofs alltid varit.

Jag måste bara skärpa mig ytterligare. Mitt nuvarande mål är att jag ska sluta upp med naturgodiset också. Det är bara så fruktansvärt svårt att helt skippa choklad! Fanns inte choklad så skulle jag inte ha några problem med dethär med sötsnasket alls! Jag lovar! Jag kan ju leva utan allt det andra, det har jag ju bevisat för migsjälv nu.

Det var bra att se på detdär programmet även fastän det gör ont. Alla känslor som man går och bär på liksom far ut genom den ena och den andra tårkanalen. Det är bra, ut med skiten! :)

Jag vet att jag inte väger lika mkt som vissa av dem i det programmet men jag är fortfarande överviktig och det vill jag verkligen ändra på. Jag vill vara stolt över min kropp och jag vill kunna visa upp den så som den förtjänar att bli uppvisad. Kanske kommer jag någon gång att vara nöjd, kanske inte... Vi får se, jag har hela mitt liv på mig att försöka bli nöjd!

Det får väl ta lite tid, jag vet det men man vill ju se några resultat för just nu känns det som att jag är ett hopplöst fall, att jag aldrig kommer att bli några kilon lättare.

Jag ger fanimej inte upp!!!! Nu är det hårdare tag som gäller och kanske borde jag skriva av mig om mina viktkänslor lite oftare???

Nu ska jag snart iväg och träna!

Adjö