Jahapp, så har då årets schlagercirkus rullat in i de svenska tv-apparaterna och slagit upp sitt stora tält i våra vardagsrum.

Jag är redan trött på`t!

Jag har i år inte brytt mig om att se efter vilka artister och "artister" som skall medverka i spektaklet men jag hann bläddra igenom aftonbladets superdupertrevliga(?) schlagerbilaga innan allt började...

Jag höll minsann på att få en smärre chock när jag såg att vikingen själv, Christer Sjögren skulle medverka, dessutom med en låt som bar titeln I love Europe! (Lilla Ingela Pling hade nog tänkt till lite när hon var med och skrev årets bidrag... ) Den stora chocken kom när bidraget gick och vann hela delfinalen tillsammans med den pyttelilla diamanten.

Jag har aldrig varit något fan av Christer S-gren, jag avskyr hans smöriga leende och Elvislåtarna han spelat in. (Det finns bara en Elvis, så det så!) 

Hon dennadära Tapper var ju väldigt tapper som ställde upp med en låt som bara gick i två tonarter ungefär.  En låt som gick på tok för lågt för hennes eget bästa. Fruktansvärt tråkigt och dåligt men hon samlade säkert röster på grund utav hennes lilla comeback och sjukdomshistoria. *suck*

Den forne fame factory medlemmen Michael Michailoff bjöd oss på något som vi redan har hört. En cover av Andreas Johnsons förra schlagerdänga. Tack så mycket för det.

Så har vi dendär lilla sammetsbruttan velvet också som sjöng om nåt som jag inte minns. Det lät lite disco, det är allt jag minns och allt jag tänker säga om det numret... 

Något annat som fick mina ögon att spärras upp lite extra och mina öron att fullkomligt knipa ihop sig av kramp var den nya lilla tjejgruppen Face-84! Dessa tänker jag utnämna till årets clowner!

Jag trodde att det var ett skämt, ett stort fett skämt! Tydligen så hade jag fel... På scen stod fyra, säkert söta och rockigt klädda flickor som spelade bebismusik! Usch! När jag läste tidningen fick jag reda på att de dessutom var 25 år gamla... Undrar om det var Per Gessle som skrivit deras rosa tuggummilåt med den pinsamt dåliga texten??

Sångerskan måste de dessutom hittat på närmsta TFFSMBSSN (Tondöva Förening För Sångerskor Med Barnröster Som Sjunger Nasalt).

När denna låt spelades skämdes jag över att vara svensk. Hoppas att de som bestämt vilka bidrag som skulle medverka skämdes lika mycket!!!

Ett å annat litet litet litet guldkorn fanns väl också men överlag så sög hela kalaset!

Den unge mannen Brandur sjöng en smäktande ballad på dålig engelska men höll tonerna iallafall och det ska han ha en eloge för. Han var duktig men låten hade nog inget schlagervärde. Jag är ju en sådan som tror att ballader aldrig har en chans i den stora finalen...Men hellre hade jag sett honom i globen istället för dendär förbannade vikingen med det vita pepsodentleendet!

Någon som alltid är rolig är ju den rara (Ja han ser så rar ut.) Björn Gustafsson! Jag har gillat honom sedan jag såg honom första gången. Inte bara för att han är söt utan för att han har ett roligt scenspråk och klyftiga tokerier för sig. Jag gillade badbyxeskämtet skarpt samtidigt som det var en seriös baktanke bakom det hela... Tack Björn för att du fick mig att stanna kvar framför tv-apparaten så att jag kunde genomlida hela festivalen.

Något annat som jag inte riktigt förstod var det underliga dansnumret någonstans i slutet av programmet. Gjorde ni?

Jag gillar dans och tycker om att titta på smidiga ballerinor och dansöser men dethär var nog bland det tråkigaste jag någonsin sett! På scen stod några blekfisar i underliga kläder och liksom svepte med armarna och benen till någon form av,skulle det kanske vara futuristisk musik? Det hände liksom inget utan dansarna bara tog några steg åt höger och vänster och tog litegrann på varandra när tillfälle gavs. Inga lyft, ingen spänning, inget skojj alls!

Nee nu orkar jag inte babbla mer om denhär festivalen, den sög. Vi får väl se hur det blir nästa vecka när Carola ska medverka... Jag återkommer med en schlagerrapport då troligtvis... Fram tills dess så tänker jag inte ägna en enda vaken minut åt dethär knasiga spektaklet!

Over and out tokstollar!!! 

Ibland vill man bara fastna i ett ögonblick.

Ibland vill man inte somna av rädslan att förlora tiden.

Stunder som varit kommer aldrig tillbaka, det måste man vara införstådd med innan en ny stund inleds...

Att tänka efter före är det viktigaste vi har.

Att somna och sova tryggt i någons famn, att vakna med blicken i någon annans ögon är att leva. 

Att vaggas till sömns av någons andetag är som att gunga på ett öppet hav...

Jag är allergisk mot pälsdjur, mögel, pollen å säkerligen damm men nu har jag kommit på en till sak....

Alla dess jävla ordprogram på tv!!! Jag hatar dem, avskyr dem!

Det spelar ingen roll vilken kanal man sätter på eller vilken tid på dygnet man gör detta, de är tamejtusan ALLTID där!

Så fort jag hör en djup mansröst som säger, Duuuubbla viiinsteeeen eller något annat i den stilen så börjar det mystiskt klia i min hals...

När sedan de pantade brudarna, som oftast håller i själva programmet, börjar snacka med den värsta stockholmskan så måste jag gå och hämta min astmaspray och ta den två gånger för att undvika en astmaatack och klåda i ögonen.

HUR orkar dessa brudar babbla om absolut ingenting i flera timmar, varje dag?????? Det är fasiken nästan värt en eloge för jag skulle aldrig någonsin klara av det. 

Jag fattar inte.... Det pratar och pratar och pratar och pratar och ser man på nåt av dessa program tillräckligt länge så börjar man märka alla ticksen som de pysslar med och hur många ggr de använder samma ord i varje mening. Det är enerverande och  irriterande.

Jag byter själv alltid kanal när dessa program visas eftersom jag inte vill dö i en allergichock av den värsta sorten men på jobbet så kan jag inte undvika detta... Tanterna gillar dessa talande små dockor i tv-rutan... 

Dessutom är ju intelligensnivån i dessa program oerhört låg! Orden man ska "lista ut" är liksom valda av en fyraåring vars ordförråd består av ungefär fem ord.  *suck*

Ibland är det iofs roligt att höra hur de som ringer in på ett av de lättaste orden i världshistorien liksom inte lyckas säga rätt ord iallafall.... Vissa är faan dåliga på det svenska språket!!!

Nä kan ingen bara sluta sända dessa skitprogram som snart tar över tv-tablån??? Jag orkar inte med de överglada små brudarna som ler så stort de kan och babblar bort en timme utan några vettiga ord alls. Jag orkar inte med deras dialekter och jobbigt skrikiga röster och jag orkar absolut inte med de skitdåliga ljudeffekterna och rabblandet av alla nummer hit och dit....

Jag orkar inte se på skiten mer!

Jag vill inte dö i allergidöden så snälla låt mig slippa!!!! 

Han sitter på ett trappsteg, gråter av rädsla.

Hans inre syner skapar lögner som han tror på.

Han är tvungen att hålla ögonen öppna så att han inte ska se alla hemskheter.

När själen är rädd är hjärtat det också. 

Det gäller bara att inse det.

Det är när man blivit förvånad över insikten som kroppen börjar skaka av obehag.

En sorts skyddsmekanism var det någon som sade...

Är det likadant med tårarna?

En snyftning från insidan skrämmer slag på utsidan.

Ögon spärras upp när ekot studsar mot de kala trapphusväggarna.

Var det någon som hörde?

Att tysta de inre rösterna kräver mod och beslutsamhet.

Modet hämtar han från ovan och beslutsamheten har han långsamt byggt upp från grunden.

Det tog tid men det gick.

Hans stolthet försvann i lågorna bland allt det andra. 

Foton, minnen och hjältar, alla gick de upp i rök.

Nu har han ingenting kvar, bara ett elakt minne, en längtan.

Att vara övergiven till livet i ensamheten är inte något man önskar ens den värsta av ovänner.

Nu måste ha ta sig upp från botten på egen hand, utan hjälp, i ingenmansland.

Här finns ingen hjälp att få.

Här finns ingen att förbanna.

Här finns bara saker att hata. 

Din kropp ligger utspridd på golvet.

Ögonen stirrar på en vit fläck i det vita taket, synvillor...

Ligger du bekvämt sådär?

Bäst att vänja sig.

Du borde förstås sätta dig upp, förflytta blicken från punkt A till punkt B men tvångstankarna hindrar dig.

Bara en timme till....

Du blinkar i takt med klockans tickande, så rädd för vad som ska hända om du ger upp...

Ryggraden värker utan att du märker det, dina tankar vandrar på andra stigar.

Du siktar med blicken på en punkt högt där ovan, genom glaset blir allting klarare.

Att något slipat genomskinligt kan göra så mycket...

Ett ljud från posten som trillat ner i din brevlåda får ögonen att stanna upp.

Att ge sig av från transens värld är ledsamt men ett måste, det vet du.

Att släppa punkten med den stadiga blicken kan döda dig men du måste hålla modet uppe.

Hur ska någon annars tro dig? 

Glider med blicken över din kind, ner över halsen och bort mot midjan...

Solens strålar mot din mjuka hud skapar skuggor i alla väcken.

De avslappnade armarna ligger tryckta mot ditt bröst, som för att skydda det som bankar där bakom.

Andningen är tung och alldeles jämn...

Håret har lagt sig till rätta och vilar mot den mjuka kudden.

Du vickar lite på de små varma tårna, kanske håller de på att vakna?

Din bröstkorg som lugnt och stilla höjs och sänks fångar min uppmärksamhet en stund.

Därinne, där bakom skölden finns allt det varma, allt det röda och allt som gör dig till du. 

Där inne, bakom fängelset av ben dunkar livet. 

En känsla i drömmen får dina hår på armarna att resa sig upp och säga god morgon... 

Jag viskar detsamma i ditt ena öra och lägger mig sedan med min arm runt din midja.

Mina knän i dina knäveck, vi är två bitar i ett pussel, skapta för varandra.

Du är så varm, så enkel och så älskad... när du sover.... 

Å,  ibland vill jag bara vakna upp bredvid någon som sover. Jag vill höra de djupa andetagen och pilla lite i det sovande håret. Jag vill känna den trygga känslan och den varma värmen. Jag vill se någon drömma... Jag vill blåsa försiktigt i den sovandes nacke tills den vaknar...

Sedan vill jag le och jag vill att du ska stanna kvar.

Vit som snö.

Hur va det du sade att du ville dö?

Marken så kall och hård.

Ditt liv på väggen, som ett streck, en bård.

Du kunde ha stannat en liten stund här hos mig som du brukade.

Alla orden känns fel och alla meningar känns stukade.

Böjda i obehagliga vinklar utan ordning och reda.

Nu är jag lämnad i tristess och leda.

Pälsa på dig orden innan du lämnar mig så att du inte fryser.

Jag minns ditt nakna skinn varje gång jag ryser...

Så orörlig, så stilla.

Gjorde jag dig illa?

Jag skulle vilja säga förlåt om jag hade modet.

Men allt jag känner är omodernt, inte alls på modet.

Tyst kommer jag alltid att vara.

Jag fastnade inte i din snara.

Att skrika duger ingenting till, det vet jag så väl.

Det spelar ingen roll att du sköt pilen genom min häl...

Smärtan måste man lära sig att leva med.

Ställ er i kö, ställ er i led.

Jag vill inte bli lämnad ifred...