Direktlänk till inlägg 18 april 2008
Det är jobbigt att vara singel, speciellt bland vännerna som skaffar barn, gifter sig, vill köpa hus och lägenheter och byta bilar. Barnstolar och barnvagnsmärken, foglossningar och olika symptom.
Jag kan lyssna länge, tills det blir bekvämt och mysigt men när alla är borta hamnar jag i tystnaden. Där finns bara jag. Som vanligt. Precis som vanligt.
En enda liten jag som också vill allt detdär som de andra redan har.
Jag älskar dem alla och är oerhört glad men ibland sparkar andras lyckor ensjälv i magen. Förstår ni hur jag menar?
Mina drömmar har sprungit före mig och landat hos andra medans jag står kvar på samma utnötta lilla fläck och låter mig påverkas.
Liv och rörelse i massor lämnar en jättestor ensamhet när det försvunnit. Större än någon kan ana. Kanske handlar allt om avundsjuka och misslyckande? Jag funderar fortfarande på det... Finns det några svar?
Detdär trygga, fina, det vill jag också ha. Jag vill känna mig så som de ser ut. Lyckliga ansikten med en glimt av förväntan. Små små beröringar som blir till något större och mycket vackrare än de själva kan förstå.
Jag tycker om att observera känslorna. Jag stjäl andras i brist på egna. Lever det liv jag skulle vilja ha genom deras. Jag stjäl. Har blivit en tjuv, en skurk iklädd mörka kläder.
Måste ta tillbaka det som var mitt. Jag har egna känslor någonstans. Måste leta fram dem. Om du vet vart de gömt sig så var vänlig och tala om det för mig...
Kram på er alla mina fina vänner :) Ni betyder en massa!!!!!!!
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|