De spetsiga öronen drog sig bakåt som för att stänga ute alla världens oljud. Det var dehär dagarna han avskydde allra mest...

Hon kikade nyfiket med nästan klarblå ögon på hur sparvhöken med den största beslutsamhet dök efter den vita lilla musen som nyss sprungit ur hennes hand. Värmen av dess små tassar mot hennes handflata kändes ännu. Inga tårar, inte en min, bara nyfikenhet.

Tänk vad hunger kunde göra.

Själv var hon hungrig på någonting helt annat...

Nyfikna ögon i ett träd långt ovan, ovissheten under trädkronorna där nere.

Alldeles utmattad lade hon sig ner bland den mjuka mossan, aningens fuktig och precis som hon ville ha den. Att rusa över rötter och stenar var något hon älskade speciellt om jakten inefattade ett pris.

Hon hade lyckats fälla ett litet rådjurskid i gläntan där bäcken gick. Nu tog hon sitt verktyg, skar stora stycken kött från djurets lår och stoppade dem i munnen råa, precis som de var. Det fanns inget bättre än att fylla sin tomma mage. Att rådjurets mamma nyss mist sin unge brydde hon sig inte om. Det finns inga regler för överlevnad...

Han lyssnade med de spetsiga öronen, hans bästa redskap och det absolut pålitligaste. Han kunde höra steg, snabba, som sprang. Någon hade bråttom och han ville veta varför...

När hon var mätt fanns bara delar av djurets maginnehåll samt benen kvar på marken. Där låg de och såg ynkliga ut. Hon sparkade till ett revben och fick kadavret att vända sig. Där på ryggraden satt en liten bit kött kvar. Hon pillade i sig den och gick sedan åter till gläntan där det unga djuret mött sin död.

Hon böjde sig ner över bäckens porlande och fick syn på sitt ansikte dränkt av blod. De stora ögonen log av åsynen och hon hoppade ner i bäcken för att tvätta sin smutsiga kropp. 

I smyg bakom den största trädstammen i gläntan satt han ihopkurad med knäna under hakan. Öronen var på helspänn och han uppmärksammade hennes gnolande i bäckens svala vatten. Hon nynnade en visa han kände igen men inte kunde minnas. Långsamt kikade han fram bakom stammen, trädet var alldeles tyst som för att låta honom njuta av hennes skönhet. Hon var sannerligen vacker, både utanpå och inuti, det hörde han. Han hörde mycket, kanske för mycket men det var inget han själv visste om. Han tänkte på det som en gåva, något unikt och var således mycket tacksam.

Han förstod nu varför han hört de snabba stegen, hon hade blod runt munnen och slickade girigt sina fingrar innan hon tvättade dem i bäcken med hjälp av såproten som växte alldeles intill.

Hon hade drivits av detsamma som honom, instinkten!  

Där var de nu, i samma glänta, med samma instinkter utan att veta hur det såg ut från ovan...

Prassel bland grenarna, en arm, ingen luft, plaskandet från bäcken, rovdjur, död och blod...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...