Det finns saker som irriterar mig.

En av de sakerna är när folk kallar mig för kräsen.

Ibland när man snackar med folk på nätet/andra platser och de frågar om ens civilstånd (Fult ord förresten) och jag säger att jag är så singel man kan bli och aldrig haft ett förhållande så klämmer majorieten ur sig frågan om man är kräsen? Kräsen?

*suck*

Från och med tidpunkten på denhär bloggen så kommer jag att vägra att svara på den frågan igen.

Jag har förklarat i något tidigare inlägg att jag inte tycker att dethär med kräsenhet existerar när det kommer till kärlek och känslor.

De som frågar mig denhär frågan drar mig alltså direkt över kräsenhetskanten tillsammans med alla andra som vart singel länge... 

Att de dessutom kommer med denhär standardkommentaren : Men du som är så söt kan väl inte vara singel, gör ju inte det hela bättre.

Det jag hör i mina öron är följande : Du som är söt tackar säkert nej till alla tusenfemhundranittiosex miljarder killar bara för att du är kräsen. 

Nu råkar det ju vara så att kön utanför min dörr råkar bestå av ungefär noll män. Noll män som är intresserade av att bli min partner och noll män som jag är kära i. Noll män som inte väntar på att få ta mig i sin famn och göra mig till sin. Noll män som säger att de älskar mig över allt annat på jorden och noll män att spendera annars död tid med.

Gaaaah, jag kan bli tokig på sånt. Kalla mig töntig men det stör mig faktiskt att bli kallad för kräsen. Jag är inte kräsen, jag känner väl för nån om jag gör det oavsett hur han ser ut eller beter sig. Sådant kan man inte styra över, jag kan inte välja vem jag skall bli kär i och alltså så existerar ingen kräsenhet. Någon mer än jag som förstår hur jag menar??

De män som jag fallit för har visat sig vara något annat än det jag trott. Det har gjort ont och skapat en del ärr i min kropp. De män jag fallit för har inte alla varit snygga eller vackra men de har haft något. Något vackert i sin själ som lyser igenom i ögonen. Någon form av styrka.  De män jag fallit för har inte alltid varit snälla men jag har ändå tyckt mycket om dem för att alla har en fin sida, något som man inte kan sätta fingret på men som man kan lära sig att älska. De män jag fallit för har tyvär aldrig fallit tillbaka... Det är där vi har problemet.

Vi singlar är inte kräsna, vi faller bara för fel personer. Sådana människor som inte är skapta för att vara med oss. Sådana vars värderingar och tycken inte stämmer överrens med våra egna. Sådana som har detdär som man inte vet vad det är... Sådana som man bara tycker om utan att bry sig om vad andra säger och tycker...

Vädret känns ju inte direkt som något som har med semestern att göra direkt. Tänk om man ändå kunde reklamera de dåliga väderdagarna mot nya soldagar?? Det vore något!

Hur som helst så avslutas min sista semestervecka (v 29) med både en ålandsresa och en festival. Dessutom ska jag på lördag gå och se kent och Håkan hellström här på strömsholmen med vänner och bekanta. Detta ser jag såklart fram emot en hel massa.

Nåja, det blir nog trevligt och dessutom skönt att åka ifrån denhär staden en stund. Åland och Säffle på en och samma vecka, det är inte dåligt det. Så mycket tid hemifrån har jag nog inte spenderat på flera år ;) hahahaa Tragiskt...

Näni gott folk och rövare, nu ska jag ta och krypa till kojs. God natt!