MADDLUR

Alla inlägg den 31 juli 2008

Nedanför, en betydelse.

Av madeleine karlsson - 31 juli 2008 22:09

Man känner sig ful så ofta. Man känner sig värdlös rätt som det är. Man vill helst gömma sig varje morgon för att nästa dag, liksom en puppa, förvandlas till en vacker fjäril.

Ibland blir jag så trött på migsjälv, på mitt "hat" emot min kropp som jag inte tycker så mkt om. Den kropp som alltid har varit lite större än alla andras. Den kropp som vägrar att forma sig så som jag vill hur mycket jag än försöker.

Jag blir så förbannat trött på att det är så himla svårt att vara nöjd över sigsjälv och skita i vad alla andra runt omkring en tycker. Hur gärna man än vill skita i andras åsikter så går det inte. Jag vet att jag inte har den snyggaste av kroppar och säger någon något om den så är det klart att jag tar åt mig. Vi människor är sådana. Lättast tar man såklart åt sig av allt det negativa. Det som man faktiskt förstår. Svårast är de positiva sakerna som folk kan klämma ur sig, de sakerna som man själv inte ser på grund utav allt det som man tycker är fult. Det är så otroligt dumt.

En komplimang blir man glad av och vissa av dem kan stanna kvar länge inuti ens huvud. Det är de som man lever för. En sådan komplimang fick jag på Åhlens för några månader sedan. Den helt okända kassörskan sade till mig, när jag köpte en ny mascara, att jag hade så fina ögonfransar och att jag skulle ta hand om dem. Hon gav mig inte bara en komplimang utan även ett leende.

Hon komplimenterade (Säger man så?) en del av mig som jag aldrig direkt funderat över. Det var det som gjorde mig så glad. Att hon såg något på mig som var fint. Inte min stora runda mage eller mina enorma tuttar eller de tjocka låren... Hon såg dörrarna till min själ... Ögonfransarna... :) (Oj va klyschigt detdär lät, ni får ha överseende...)

Måste berätta något från igår också. Jag var och badade med min mamma på en liten strand dit vi brukar cykla. Där var inte speciellt många men bredvid oss på en filt satt ett par. Mannen var rätt smal med kortklippt hår och hans flickvän var ungefär tre eller fyra gånger så stor som honom. Hon var riktigt kraftig. De satt där på filten och pussade på varandra. Han var så kärleksfull emot henne så jag kunde inte sluta titta. Efter en stund så ställde de sig upp och de började klä av sig, man kunde se att hon tyckte att det kändes aningens obekvämt. Jag vet hur det känns och kände igen hennes blickar som sökte av området efter stirrande ögon. De gick ner till vattnet och ställde sig där med fötterna i sanden. Där ställde han sig framför henne och pussade henne på munnen. Hon såg ut att tycka det var lite pinsamt, genant. Som om hon ursäktade sig infr alla på den lilla stranden att hon var överviktig och kanske inte borde ha en sådan fin pojkvän. Jag såg på hennes kropp och hennes ansikte att hon inte var van vid detdär. Tillslut så tog han ett varmt tag runtom henne och kramade henne så mjukt. Sedan tittade han på henne med en sådan stolthet i ögonen att jag nästan kunde ha börjat gråta.

Det var så himla fint.

Han stod upp för sin flickvän och han älskade henne verkligen. Det syntes så tydligt. Just i den stunden så fick det kända uttrycket, storleken har ingen betydelse faktiskt en helt annan mening.

Hur som helst så ville jag med denhär texten förklara lite ursprunget till dikten under dethär inlägget.

Det inns något fint i oss alla. Något som någon annan blir kär i. Ibland sitter det utanpå och ibland sitter det inuti. Ibland kan man se det själv och ibland så krävs det någon annans ögon för att få syn på det.

Jag hoppas att ni förstår dikten och att ni ger någon i er närhet en oväntat komplimang. Det kanske inte betyder så mkt för er men det kan förändra så mkt för den som får den.

Allmänt

Dela · Kommentera (1)