Man känner sig ful så ofta. Man känner sig värdlös rätt som det är. Man vill helst gömma sig varje morgon för att nästa dag, liksom en puppa, förvandlas till en vacker fjäril.

Ibland blir jag så trött på migsjälv, på mitt "hat" emot min kropp som jag inte tycker så mkt om. Den kropp som alltid har varit lite större än alla andras. Den kropp som vägrar att forma sig så som jag vill hur mycket jag än försöker.

Jag blir så förbannat trött på att det är så himla svårt att vara nöjd över sigsjälv och skita i vad alla andra runt omkring en tycker. Hur gärna man än vill skita i andras åsikter så går det inte. Jag vet att jag inte har den snyggaste av kroppar och säger någon något om den så är det klart att jag tar åt mig. Vi människor är sådana. Lättast tar man såklart åt sig av allt det negativa. Det som man faktiskt förstår. Svårast är de positiva sakerna som folk kan klämma ur sig, de sakerna som man själv inte ser på grund utav allt det som man tycker är fult. Det är så otroligt dumt.

En komplimang blir man glad av och vissa av dem kan stanna kvar länge inuti ens huvud. Det är de som man lever för. En sådan komplimang fick jag på Åhlens för några månader sedan. Den helt okända kassörskan sade till mig, när jag köpte en ny mascara, att jag hade så fina ögonfransar och att jag skulle ta hand om dem. Hon gav mig inte bara en komplimang utan även ett leende.

Hon komplimenterade (Säger man så?) en del av mig som jag aldrig direkt funderat över. Det var det som gjorde mig så glad. Att hon såg något på mig som var fint. Inte min stora runda mage eller mina enorma tuttar eller de tjocka låren... Hon såg dörrarna till min själ... Ögonfransarna... :) (Oj va klyschigt detdär lät, ni får ha överseende...)

Måste berätta något från igår också. Jag var och badade med min mamma på en liten strand dit vi brukar cykla. Där var inte speciellt många men bredvid oss på en filt satt ett par. Mannen var rätt smal med kortklippt hår och hans flickvän var ungefär tre eller fyra gånger så stor som honom. Hon var riktigt kraftig. De satt där på filten och pussade på varandra. Han var så kärleksfull emot henne så jag kunde inte sluta titta. Efter en stund så ställde de sig upp och de började klä av sig, man kunde se att hon tyckte att det kändes aningens obekvämt. Jag vet hur det känns och kände igen hennes blickar som sökte av området efter stirrande ögon. De gick ner till vattnet och ställde sig där med fötterna i sanden. Där ställde han sig framför henne och pussade henne på munnen. Hon såg ut att tycka det var lite pinsamt, genant. Som om hon ursäktade sig infr alla på den lilla stranden att hon var överviktig och kanske inte borde ha en sådan fin pojkvän. Jag såg på hennes kropp och hennes ansikte att hon inte var van vid detdär. Tillslut så tog han ett varmt tag runtom henne och kramade henne så mjukt. Sedan tittade han på henne med en sådan stolthet i ögonen att jag nästan kunde ha börjat gråta.

Det var så himla fint.

Han stod upp för sin flickvän och han älskade henne verkligen. Det syntes så tydligt. Just i den stunden så fick det kända uttrycket, storleken har ingen betydelse faktiskt en helt annan mening. 

Hur som helst så ville jag med denhär texten förklara lite ursprunget till dikten under dethär inlägget.

Det inns något fint i oss alla. Något som någon annan blir kär i. Ibland sitter det utanpå och ibland sitter det inuti. Ibland kan man se det själv och ibland så krävs det någon annans ögon för att få syn på det. 

Jag hoppas att ni förstår dikten och att ni ger någon i er närhet en oväntat komplimang. Det kanske inte betyder så mkt för er men det kan förändra så mkt för den som får den. 

 

Friday

5 augusti 2008 15:45

Jag känner så väl igen mig. När magen, brösten och låren är förstora, men när man har någon som tycker om precis de där. Precis som man är, när man kanske inte själv gör de.

Sedan sådanna kommentarer som du fick om dina ögonfransar är precis sådanna som gör än glad ända in i själen, just för att de är så äkta! Fast jag tycker du är vacker. Genom dina ord blir du vacker, och ärlig. Hur du ser ut mer än i ditt ansikte kan jag inte uttrycka mig om. Men du har ett vackert hjärta!!

/Danskan ^^

http://fridaysworld.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...