Jag slog rekord faktiskt!

Jag duschade inte på tre hela dagar och inte tvättade jag håret heller! Mäkta stolt var jag när jag kom hem alldeles regnfuktig, skitig och totalt illaluktande. Jag hade klarat av det!

Jag hade överlevt tre nätter i tält, överfulla bajamajor, regn och flottigt hår.

Den lilla hålan där festivalen utspelade sig var ungefär lika liten som den minsta håla du kan tänka dig. Ett litet bo för kollibrifåglar... Där rymdes en "kiosk" där ett toalettbesök kostade fem kronor, en väg, två busshållplatser, några få byggnader och en stor våtmark.

Hålan som låg en bit innan ("storstaden") Säffle måste i helgen ha varit den mest popindiemoderiktiga platsen i hela landet.

Där trängdes undernärda (eller bara extremt smala) popflickor och poppojkar med glasögon stora som nutidens widescreen-tv-apparater (gärna utan själva glasögonglaset...?), de smalaste byxbenen du kan tänka dig, uppkavlade chinos i varierande tråkiga kulörer, dyra jackor som ser ut att vara från 80-talet, pressväck, rosetter, seglarskor, trendiga regnjackor och pottklippta frisyrer. Det kändes som att kliva rakt in i en film från ett tidigare årtionde när man satte sina alldeles för breda fötter på festivalens mark. 

Till en början var vi nästan ensamma på vår camping men det skulle komma att ändras.. Med regnet kom även folket.

Små och stora tält ställdes upp och de givna solstolarna ställdes ut. Ölburkar hivades fram, öppnades och dracks ur. Sovplatser förbereddes och bandare sattes på. (Förinspelade blandband på kassett is the shit!!!) Bajamajor fylldes och snart var festen igång.

Utsikten var fantastisk, ett stort våtmarksområde som låg som i en dal. Solstrålar genom molnen som träffade de gröna träden långt därborta på den andra sidan. Lukten av fuktig mark och gräshoppor som blev ett förband. Härligt!

Att vara utan telefon, krav och måsten i detta landskap gav iallafall mig någon form av frihetsskänsla... Blandad med ångest över att inte få duscha på flera dagar... 

Att festa bland personer som ganska mycket på insidan liknar en själv är rätt intressant. Att dessutom vara ungefär fyra eller fem år äldre än de flesta gör det hela ännu mer intressant.

Man inser när små dyngraka sjuttonåriga orientererskor  kommer och slår sig ner i en solstol och skriker wohoooui!!!! efter varje avslutad mening att man nog har växt ifrån detdär. Detdär beteendet när man tycker att man är häftigast av alla och revolterar mot världen genom att dricka sprit och göra saker som man egentligen inte borde. Detdär beteendet om gör att man tar risker och ger sig iväg på äventyr utan att vara väl förberedd... Detdär beteendet som tillslut dödar tonåren och gör en till en vuxen individ. 

Det är roligt att från ovan se ungdomen, den man nyss passerat och skratta tillsammans med en tjej som borstar tänderna med öl och tandkräm.... :) 

Många intressanta människor fanns bland de ca 600 besökarna. Några av dem var svarta, mörka, hade foundationstreck i ansiktet och talade extremt tyst. Andra var danska, engelska och norrmän. Vissa var smala och andra var ännu smalare. En del sket i allt och älskade musiken medans andra älskade och sket i musiken. Allt under en regntung himmel som gav oss ljusa, varma stunder på dagarna och fukt i våra tält om nätterna.

Paraplyerna som blev som prickar för dem som såg festivalen från himmelen hade alla jordens färger.  De gav oss skydd och höll asfalten torr. Vissa försökte tjäna svarta pengar genom att sälja saker som redan finns. Hemgjorda plånböcker i varierande indietyg till exempel. Idèfattigt men säkert lönande... :P (Vet inte hur många ggr jag sett likadana hemsydda plånisar...) Bara en av oss föll för hon som sålde dems blinkande ögon och usla försäljningsteknik... ;) Hoppas den håller vad den lovar R! hahaha

Musiken var som jag förväntade mig, poppig, indie och till stora delar alldeles falsk. Sådär som indie ska vara. Ibland har jag dock svårt att koncentrera mig på sången i musiken när ingen ton låter som den borde... Men hey, frihet var det väl? Musiken var bra och banden var bra och allt var glatt och roligt. Sprit dracks i lagom stora mängder och lyckan var som allra störst när dj:n spelade Kom igen Lena på högsta volym! Så bra har jag nog aldrig mått som jag gjorde då. Tack snällaste DJ!

Man kan säga såhär att trots allt förbannat regn, fulhetskänslan som ickeduschandet gav mig och den uppsvullna magen som fått för mycket kolsyra så hade jag så jäkla roligt! Till stor del beror det på det härliga sällskapet, bandaren, skratten och de intärna skämten. Korsordet satt inte heller fel.. ;)

Jag måste bara avsluta med orden: Något måste ha gått snett..... :)