I tidningen står det om att man ska äta insekter, att man måste skönhetsoperera sig för att få jobb numera, lite om skräckkällaren någonstans i österrike eller vart den nu va och såklart några mord och dödsfall här och var i vårt avlånga land...

Med andra ord så är allt preciiis som vanligt. Idag också.

Lite tråkigt. Jag orkar faktiskt inte läsa om fler hemskheter nu. Hjärnan tar iallafall inte in något. Man stannar inte längre upp vid löpsedlarna där ordet MORD står med stora feta bokstäver. Det är tragiskt egentligen. Så det har blivit...

Jag minns när jag var liten, eller i varje fall yngre. På den tiden när dendär flickan Helène försvann och senare hittades mördad. Det sitter fortfarande kvar i hjärnan för då hände inte sådant. Inte varje dag. Inte varje timme. Inte varje minut. Det var då någonting stort och hemskt. Något som man funderade en massa på. Nu går alla morden och bortrövanden mig förbi. Jag orkar inte engagera mig i alla försvunna flickor och pojkar och jag orkar inte räkna hur många lik som hittas i skogsområden, sjöar och annat. Jag orkar inte tänka på hur många barn som far illa och mördas eller spärras in på livstid i något utrymme någonstans. Jag orkar inte.

Att idag hålla sig uppdaterad i mördandet och försvinnandet känns liksom som en omöjlig uppgift. Bara den senaste veckan har två personer anmälts saknade varav de funnit en i en bassäng fylld av dynga!!!? Fruktansvärt. Verkligen hemskt. Jag kan inte bestämma mig om det är själva mordet eller platsen de valde att dumpa kroppen på som faktiskt är vidrigast. Om man nu mördar någon så kan man väl iallafall begrava personen på ett värdigt sätt eller något sådant och inte slänga ner den i en stor bassäng fylld av bajs. Jag hoppas för guskelov attpojken redan var död när han  firades ner i dendär hemska bassängen...

Nej nu får det vara nog med mord och skit. Kan inte bara alla få leva i fred och frid?