I väntan på ett klockslag ser jag en pojke med en rubriks kub som väntar på tåget. Han löser den som ingenting.

Kylan binder utandningsluften till små pärlor av fukt. Alla talande vattnar världen med en liten del av sitt inre. Så vackert och de tänker inte ens på det.

Mannen bredvid blinkar och snorar, fryser säkert. Eller så är han förkyld och låter sitt sjukdomsregn sprida sig med de små dropparna ända bort till mig. Som att skicka ett brev på posten. Fast gratis såklart.

Där borta, lite åt höger står ett barn. Barnet håller en förälder i handen, kvinna? Man? Mamma? Pappa? Jag ser ingen skillnad. Nu för tiden spelar det ingen roll. Min pappa är en älg och min mamma är en dagslända...

Storleken har inte heller någon betydelse säger dem och det är säkert sant.

En buss brummar melodiskt förbi, där inne sitter de redan levnadströtta kidsen med lakritsremmar hängandes ut ur öronen. De rör på läpparna, ur lakritsen strömmar musik. Om jag hade kunnat läsa deras läppar hade jag läst textrader ur låtar jag aldrig hört förr. Nu byts utbuden tre gånger om dagen. Imorgon är det opera som gäller.

Skorna läcker igen. 249 kronor åt helvete! Men vad är väl det? En spottstyver i min fattiga rikemansvärld. Som svensk student är jag fattig men som ett svultet litet barn från ett varmare land hade jag varit rik. Vilket synsätt använder du?

Skynda dig! ropar någon bakom mig. I trängseln bildas en rand, ett streck av stress. Personens ögonbryn rynkar skinnet emellan dem. Magsåren blöder och tårarna rinner. Stress gör ont.

Otillräcklig är ett ord som inte används så ofta. Kanske är det inte tillräckligt kraftfull? Ett otillräckligt ord? Kanske är det mer en känsla?

Strecket i folksamlingen känner sig så, otillräcklig.

Plötsligt känner jag mig ful där jag står. Röd om nosen och tårar hängandes från det högra ögat som alltid rinner i kylan och blåsten. Alla måsten radar upp sig likt tågvagnar i ett släp framför mig. Det ena och det andra. Aldrig får man ro. Måste snygga till mig tänker jag. Men hur? Måste vara fin och finare ändå. Vad är fint? Vad är fint i mina ögon? Vad är fint i dina? Är vi överrens?

Suckar högt. Trött på mig själv. Vill byta ut hjärnan en sekund. Vill byta ut kroppen en stund. Vill byta ut själva stunden mot en annan.

Allt är tankar i väntan på ett klockslag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...