Direktlänk till inlägg 10 februari 2009
Ett staccato efter varje andetag. Den eviga tystnaden som är så svår att döda. Den hänger i klädtrasorna och skriker så högt att det inte hörs. En vals skrik är vad det är.
Mot bakgrunden syns du så väl. Det svart mot det vita. Kanske grått om man kisar noggrant. Dina anletsdrag blir suddiga tillslut. Ditt huvud en klump på en pinne.
Ett crescendo efter varje tystnad. Det eviga ljudet av högre och högre. Du var så svår att hålla vid liv. Du stod där vit i det mörkaste hörn. Snöflingor i mörkret var vad du blev.
Lutad mot kanten blev du så rund och mjuk. Din kropp en orm. Slingrandes runt sig själv. Så tydligt formad mot den vassa kanten. Du en våg av ett stormigt hav..
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 |
10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
||||
|