Nu är jag fri. Äntligen!!

Men, mitt ben tillhör inte mig! Just nu tillhör det en man som fått någon vidrig hudsjukdom! Så det så!

Benet är för det första så hårigt att det nu närmast liknar en skog. För det andra så har det bildats röda otäcka prickar överallt på huden så att det ser ut som om jag hade röda hund eller att varje hårsäck som finns vore inflammerad. För att toppa detta så snöar det, hudflagorna började falla redan på sjukhuset och det är så himla äckligt!!!

Det är nästan det vidrigaste, jag HATAR döda hudflagor. Det är ännu en grej man har med sig från jobbet. Ni anar inte hur torra gamla människors ben är...

Mormor var med mig till sjukhuset och var mitt moraliska stöd i det hela. Därefter, när jag var fri fick jag veta att jag helst skulle bära stödstrumpa! eftersom benet kan svullna ytterligare nu när gipset är borta... Stödstrumpa?? Jahapp, inte nog med snön, prickarna och håret... Tantvarningen på mig håller i sig!! hahaha

Sagt å gjort, mormor (den snällaste i världen) köpte ett par stödisar åt mig och en fet hudcreme att smörja med. Sedan bjöd hon på lunch och följde mig hem för att hjälpa mig på med strumpan... Herreguuuuud vad underbart det var att smörja in och massera sitt eget ben efter sex veckor. Helst vill jag slippa se på eländet, det ser riktigt äckligt ut! Blått är det åxå... Jag trodde blåmärkena hade försvunnit vid det här laget men icke sade nicke...

Så nu sitter jag här med ett omuskulöst ben som är torrt å hårigt och insvept i en tight vit randig stödstrumpa... Känner mig oerhört sexig!!! Bara så ni vet.... ;)

Kryckorna ska användas i två veckor till och om en månad kan jag börja jobba igen sade doktorn. Nu är det rehabilitering och gåträning på hög nivå som gäller för min del!

Nu måste jag försöka ta mig iväg till afären och hämta en kurslitteraturbok.

Over and out!

 

Alle

31 mars 2009 22:44

Ta ett foto vetja!
Dokumentera händelsen...
Kan va kul att jämföra sen då ditt ben är silkeslent...

http://www.alleswe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...