Varm dag idag.

Cykelturade bort mot skjulsta för ett dopp eller två...

Nya baddräkten på... Det är visst "inne" med det omoderna plagget igen. Tur för mig... 

Glass. 

Den stora badhanduken med pelikanerna på lyste mot den gröna mattan...

Låg där, kikade uppåt... Blått, blått, blått...

Min nya skatt låg i väskan, dags att använda den...

Inget går säkert framför min NIKON.  

Jag älskar den.

Måste öva lite mera bara så att det blir som jag vill och så att jag kan utnyttja alla funktionerna ordentligt.

Idag var testdagen!

Jag har badat också.

Det var kallt först men väldans uppfriskande... jag är ingen badkruka ;) Jag älskar att bada och nu när jag hittat mig en baddräkt så kommer jag att bada HELA sommaren.

Underbart.

Varken mamma eller faster badade... fegisar!!

Solen tog mer än vad jag hade beräknat och därför är jag nu alldeles knallröd. Då menar jag RÖD!

Jag ser inte klok ut... Måtte det lägga sig om nån dag för såhär vill jag icke framställa mig i andras ögon.

Röd som en kräfta eller en klutt ketchup på någons vita tallrik.

Vidrigt.

Men det e ju likadanat varje år... Första brännan... att man aldrig lär sig att smörja in sig ordentligt...

Så dumt, så tokigt!

Jag får skylla migsjälv.

Nu får jag gå och se ful ut i ett par dagar tills det lagt sig... 

Skämmas, är vad jag kommer att göra.. tur att ingen ser det :P haha

Nä nu får denna tråkblogg vara avslutad för idag!

Sov gott med er alla höjdare!!!

Kram 

Jag är mäkta stolt över att ha joggat hela 2,7 kilometer idag utan att stanna.

Det är den längsta sträcka jag någonsin joggat.

Dessutom är jag nukmera ägare till en nu bebis!

En NIKON D40.

Så fin så fin...

Nu skall jag bara lära mig hur den fungerar åxå... 

Här skall fotas!!!

Ta hand om er! 

Ibland hittar man rester.

Rester av något som betytt något, rester från något/någon man tyckt mycket om osv...

Imorse hittade jag en rest från något som betydde mycket...

Där i badrumsskåpet stod den. 

Använd. Bortglömd. Gammal. Men ett minne.

Invirad i sin förstora plastpåse som för att skyddas till nästa gång.

Det blir ingen nästa gång.

Den kommer att förbli glömd...

Jag hade inte modet att kasta den ännu men jag ska...

Jag ska bli kvitt dig, dina saker och alla minnen. 

Likaså den gröna gummisnodden som jag fick låna av dig när jag sov hos dig en av de första gångerna...

Den skall slängas.

Jag måste bara ta mig i kragen. 

En stor del av mig och allt av dig försvinner.

Det känns. Det gör ont. Men jag måste.

Du får inte finnas. Du får inte förstöra mer.

Du måste elimineras. Brytas ner. Komposteras.

Kanske borde jag ha byggt en liten trälåda där jag hade kunnat lägga allt i och sedan se det ruttna långsamt?

Kanske hade det kännts lättare då?

Kanske hade det blivit mer tydligt då?

Såren skall läkas, både gamla och nya.

Om det så krävs så skall jag sy ihop dem.

Det spelar ingen roll hur ont det gör för smärtan kan aldrig bli värre än vad den varit.

All smärta som komma skall är inget mot detta.

Det skall jag alltid minnas.

Det är det enda med dig som jag har nytta av.

Tack! 

Jag tycker om solstrålar. Speciellt på bild för det är det enda sättet att se dem på.

Det känns så ensamt!

Så tomt, så tyst...

Tårarna är nära nu igen.

Spärrar in dem där bakom ögonlocket. 

Vad gör jag här?

Jag sitter på mitt trägolv, sjunger sorgsna melodier och önskar att jag vore någon annanstans. 

Önskar att jag befann mig i en varm famn, i någon annans soffa, vid ett bord på en krog, bredvid någon jag tycker väldigt mycket om, mitt i en stor folksamling, en fest, varsomhelst men inte här...

Hemma...

Ordet låter varmt och mysigt men är just nu bara en plåga.

Jag vill så mycket men ikväll kan jag tydligen inte göra något alls. Eller kan kan jag väl men då får jag göra det själv, ensam, utan någon annan... 

Trist, tråkigt, värdelöst...

Guuud vad jag klagar!!!

Jag vet att jag kan göra nåt åt situationen men jag vill inte vara ensam, själv eller utan någon annan. Jag är ensam tillräckligt mycket som det är... Jag vill träffa folk, umgås, vara social. Det kan man inte vara ensam. 

Ensamhetssoicalisering är inget jag pysslar med. 

Får ta å värma en kopp choklad, äta en munk och knäppa på den värdelösa dumburken och se på något värdelöst skitprogram... 

:( 

KOM RÄDDA MIG!