Din vassa andedräkt mot axeln.

Jag vet att du står bakom mig.

Dina ögon skär i nacken min.

Smärtan känns inte, åtminstone inte för tillfället.

Den ligger latent där under skinnet för att krypa fram vid ett senare tillfälle.  Vid ett tillfälle då saker och ting kommer tillbaka, dyker upp eller vägrar försvinna.

Jag hör dig blinka där bakom mig, ögonfransarna liksom frasar, därefter en suck...

Är du trött på skuggan, frågar jag, eller du kanske är van?

En till suck, sedan tystnad...

Jag flinar lite för migsjälv, din dumme faan.

Ska du någonsin ta dig i skinnet? Växa upp?

Jag ägnar mig åt mitt ett slag, inga tankar, inga känslor.

Jag lånar istället någon annans ord, någon annans tankar. Drömmer mig bort från den verkliga verkligheten där du existerar. Där du stör, irriterar och aldrig lämnar mig ifred.

Egentligen borda jag låta dig få som du vill men mitt envisa sinne släpper dig inte förbi murarna. 

Jag tror, innerst inne att jag är rädd för dig. Livrädd.

Rädd för vad du kan åstadkomma, tillverka eller kanske till och med skrämma bort.

Du har gjort det förr, jag känner dig. Jag vet precis hur du fungerar. 

Plötsligt, som om du kunnat läsa mina tankar, knackar du mig på axeln med ditt krokiga pekfinger som hytt åt mig ett par för många gånger och flinar ditt fegaste av flin. Det flinet som talar om för mig att jag aldrig någonsin under hela mitt liv kommer att slippa dig. 

Jag vänder bort ansiktet, torkar en tår som banat vägen nerför kinden. Tåren lämnar ett snigelspår som småningom kommer att torka ut och bli till ingenting men just nu ryms där ledsamhet, ett stråk av ångest och en hel del ensamhet och flertalet funderingar. 

Det ryms mycket i en ensam tår.

Mer än vad man tror.

 

rikke

20 juli 2007 07:27

vackert vackert!

http://www.rikkenilsson.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...