I let you go, there`s no other way.

I told you to leave, what else could I say?

This peculiar feeling inside is aching a hole through my head.

I wish that I was the one who left instead.

Lonely steps towards an endless end.

Why did you just not try to pretend?

Marks upon the whitest wall.

You made me feel like I was ten feet tall.

You left without a single word that day.

It was up to me, I had a prise to pay. 

Took my shoes on and walked the line.

Don`t worry it will all be fine.

At the end of the road I was the owner of a great big smile.

This road, this journey it was all worth while! 

106, cm, 38 cm, 72 cm, 44 cm, 82 cm!!! Det fattar du väl att du inte kan gå runt och se ut såhär??? Du kan inte väga såhär mkt och du fattar väl att du aldrig kommer lyckas med att gå ner!!!!! Du kommer att se ut sådär för evigt!!!

Med dem orden vaknar jag mitt i natten gråtandes. Jag hade setat på en stol inne i det klaustrofobiskt lilla rummet och hon hade stått ovanför mig och skrikigt och gapat och sagt hur ful jag var, att jag aldrig skulle lyckas, att jag var dömd att vara ful och tjock.

Känslan när jag vaknade var vidrig. Det kändes som att hela min kamp var förjäves och att allt mitt mod å min styrka hade försvunnit på grund av jävulsbarnmorskan! Jag grät en stund, kunde inte stoppa känslan av värdelöshet som spred sig genom blodådrorna i min tjocka kropp. I det ögonblicket hatade jag migsjälv igen.

Tårarna rann färdigt och jag somnade om. 

Nu i efterhand så har jag fortfarande dendär obehagskänslan kvar, så som man känner när någon stått och skällt på en i en kvart och talat om hur ful man är. Jag tänker råda bot på den genom att gå och träna nu och bevisa att jag inte är en lat jävel som bara sitter på soffkanten och vräker i sig pizza.

Jag är nu inne på den femte veckan tror jag (har tappat räkningen) och nu kan inget stoppa mig!!! Inte ens en barnmorska från helvetet!

Det var bara en dröm!!!