När du och jag blev vi, när något växer inuti.

När knytet därinne inte är större än en lus, när magen blir ett tillfälligt hus.

När kroppen ändrar färg och form, när jag känner mig rund och enorm.

När allt omkring känns mindre viktigt, när man undrar om allt verkligen är riktigt.

När framtiden blir så stor och lite skrämmande, när alla nya tankar är främmande.

När ditt och mitt blev vårt, när allting kändes svårt.

När det växer så det knakar och jag knappt kommer upp ur sängen när jag vaknar.

När det smärtar och gör ont, när det i barnkammaren inte längre är tomt.

När det som kallas liv har skapats, när navelsträngen kapats.

När du står bredvid och fäller en lycklig tår, när vi båda två inget annat förmår.

När vi får se vår lilla räka för första gången, när jag sjunger den första vaggvisesången.

När det lilla knytet får oss att hakan tappa förstår vi att vi blivit mamma och pappa.

Lycka till!!! *Kram*