Öppnar ögonen så sakta hon bara kan.

Världen är vit.

Har den alltid varit så?

Lyfter på täcket, kallt! 

Nakna tår på små runda fötter tassar sig fram emot fönstret.Hon kupar händerna mot glaset och lutar pannan mot pekfingrarna. Hon andas. Världen, den vita, blir dimmig.

Lustigt att något genomskinligt kan bli något synligt. Den varma luften mot glaset blir något nytt. Trolleri är alltid lika fascinerande.

Tårna kniper ihop sig för att försvara värmen från det giriga kalla golvet som aldrig nöjer sig.

Skinnet, det ljusa, knottrar sig ofrivilligt. Det glömde visst att be om lov. Gult kort. 

Den mjuka varma kroppen stryker sig emot vaden. En hand mot ryggen och det behagliga spinnandet som kommer från ingenstans väcker känslorna till liv igen.

Går genom alla rummen med en pälsboll i famnen, stannar i köket. Kallvatten i en vattenkokare. En påse blad och vattnet blev till te. Simsallabim!

Det heta i muggen skänker något till de frusna fingrarna. Värmen hon letat så länge efter både i lovikavantar och andras händer har helt plötsligt dykt upp.  

Saker och ting dyker upp där man minst anar dem ibland.

Carl Einar häckner, släng dig i väggen!

Inget går upp emot lite vardagsmagi! 

Bakom svarta ögon döljer sig det klaraste av ljus.

Under skinnet kryper känslor som färgar armarna gula och blå.

Munnen som en gång log är stängd för evigt.

Tankarna som hela tiden undrar vart du är fyller upp all dötid.

All tid är död tid. 

Du gömmer dig med flit där bakom glaset, tror att du inte syns.

Du syns. 

Så nära men ändå så långt bort.

Gåshuden sprider sig genom luften, lungorna, genom allt.

Jag saknar dig.

Jag saknar allt.

Jag hatar dig.

Jag hatar allt.

Vet du vem jag är?

Ser du vem du är?

Allt blev till ingenting någonstans långt borta.

Händerna krymper ihop till ett hjärta, lika ensamt som ditt.

Alla sinnen som finns registrerar det du lämnat, det jag förlorat. 

Jag dolde allt så väl, är duktig på det.

Medaljen väger tungt, liknar mest en strypsnara.

Att kliva i sitt eget klavèr är att göra självmål.

Dödsdömd.

Lögnerna tog slut någonstans på vägen.

Har aldrig varit så trött. 

Krama mig hårt, krama mig sönder och samman.

Gör så att det känns.

Ge mig en känsla, något att hålla fast vid.

Jag är stark, jag orkar.

Jag orkar för att jag är stark.