Direktlänk till inlägg 4 november 2007
Bakom svarta ögon döljer sig det klaraste av ljus.
Under skinnet kryper känslor som färgar armarna gula och blå.
Munnen som en gång log är stängd för evigt.
Tankarna som hela tiden undrar vart du är fyller upp all dötid.
All tid är död tid.
Du gömmer dig med flit där bakom glaset, tror att du inte syns.
Du syns.
Så nära men ändå så långt bort.
Gåshuden sprider sig genom luften, lungorna, genom allt.
Jag saknar dig.
Jag saknar allt.
Jag hatar dig.
Jag hatar allt.
Vet du vem jag är?
Ser du vem du är?
Allt blev till ingenting någonstans långt borta.
Händerna krymper ihop till ett hjärta, lika ensamt som ditt.
Alla sinnen som finns registrerar det du lämnat, det jag förlorat.
Jag dolde allt så väl, är duktig på det.
Medaljen väger tungt, liknar mest en strypsnara.
Att kliva i sitt eget klavèr är att göra självmål.
Dödsdömd.
Lögnerna tog slut någonstans på vägen.
Har aldrig varit så trött.
Krama mig hårt, krama mig sönder och samman.
Gör så att det känns.
Ge mig en känsla, något att hålla fast vid.
Jag är stark, jag orkar.
Jag orkar för att jag är stark.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 |
7 | 8 | 9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|