Lycka...Det finns fler sorters lyckor...Den lyckan som ett barn känner på julaftons morgon, den lyckan som man känner när man har tagit sitt körkort, fått ett jobb eller flyttat hemifrån, den lyckan man känner efter sin första kyss, den lyckan som uppstår varje löningsdag då man vet att man kan fylla på i kylen å köpa dedär byxorna man suktat efter, lyckan att höra en riktigt bra låt som betyder något alldeles speciellt (den behöver inte va bra heller för den delen), den lyckan en mamma känner när hon fått sitt nyfödda barn på sitt bröst, den lyckan man känner när man hittat den som man vill leva hela sitt liv med...Vissa av sakerna ovan har jag upplevt. Andra inte... Jag minns vissa sådana lyckliga stunder...Vi kan ta min första kyss som ett exempel. Jag var 18 år å det var juldagen å vi var på klubben Blå som numera inte existerar. Vi drack, dansade och hade roligt, grymt roligt. Helt plötsligt ser jag en kille som har axellångt hår, lite blont, en snygg kropp och converseskor... Han tog mig i handen bara sådär och vi gick in i ett annat rum där vi dansade. Sedan satte vi oss i dendär sammetssoffan (förövrigt så var den sådär sunkigt gul)som stod emot kortsidan av den fint målade väggen. Han kikade på mig å sedan small det. Det går inte att beskriva, det va nog det lyckligaste ögonblicket i hela mitt liv. Det jag hade väntat på i såå många år hade äntligen skett och det var precis så fint å mjukt å bra som jag föreställt mig att det skulle vara. Kristofer hade räddat mitt liv. Iallafall var det så det kändes. Vi satt där å hånglade i soffan tills mina kompisar kom å ryckte mig därifrån för att vi tydligen skulle dansa, så vi dansade lite men jag gick snart för att leta efter min kille, han med den mjuka munnen. Jag hittade honom och vi hånglade lite till, sedan smet vi ut från klubben å in i natten... Vi gömde oss i en passage bakom en gallergrind där vi hånglade ännu mera... Ååå det var en härlig stund som jag aldrig kommer att glömma. Vi gick runt stan några varv, hånglade, kysstes å pratade. Det visade sig att Kristofer var tyngdlyftare (därav den stora muskulösa kroppen)och gillade hårdrock (därav det långa håret). Han var snäll å rar å mjuk å go och han är min hångelförebild. Vi träffades några gånger efter den kvällen å hånglade lite mera. Det var alltid lika mysigt att gå runt genom stan hand i hand med en tyngdlyftare som kunde vara så mjuk.Men det blev aldrig något annat.Men jag hejjar fortfarande på honom när jag ser honom. Han är fortfarande den bästa som jag hånglat med. Jag vet inte om det beror på att det var min första kyss eller om han faktiskt va grymt bra. Hur som hellst så var den kyssen väl värd den 18 års långa väntan.Så, den som väntar på nåt gott....