Kvällssol.Täppt näsa, torra luftrör.Känner mig ensammast i världen idag. Jag är sååå uttråkad.Jävla skitförkylning!Jävla astma.Sätter stopp för mina planerade aktiviteter.Det är jobbigt att vara social och ha roligt när man inte kan andas som man ska.En vanlig förkylning för en vanlig människa innebär oftast nästäppa, hosta och ofantliga mängder snor.Förkylning för min del betyder astma!Det betyder att det är ansträngande att bara ta sig till affären för att handla.Det betyder att man vaknar mitt i natten av att man inte kan andas.Det betyder att man inte kan skratta och ha roligt för då får man ännu mer astma. Ja jag lider även av ansträngningsastma...Så förkylningsastma plus ansträngningsastma är ingen bra kombo.Därför blir det kvällen till ära myskväll med pappa! *trumvirvel* Istället för utekväll med mina arbetskamrater. Vi skulle ha gått till papas tapas för att äta mat och sedan göra stan osäker.Det blir inget sånt för min del idag. Hoppas ni andra har roligt iallafall!Får väl höra om alla bravader på jobbet på måndag.Jag som tagit ledigt denhär helgen endast för detta ändamål.Så förbannat typiskt!!!!Kan inte låta bli att irritera mig...Jag brukar aldrig bli sjuk.ALDRIG!Men såklart när man ska göra något roligt som man sett fram emot så ska man åka dit.Min astma är mitt fängelse!!Hade jag bara vart snorig hade det vart en annan sak. Då hade jag ju gått iväg iallafall.Nää om ändå denhär sjukdomen satt någonstans och var som en liten klump som man kunde operera bort... Så att man kunde bli frisk och vara som alla andra. Men icke! Får stå ut hela livet. Det ska väl iofs gå bra men jag blir så irriterad på astman och min allergi ibland när den sätter krokben på mig. Det är inte snällt!Nä nu ska jag ta ännu en dos luftrörsvidgande medicin å lägga mig i soffan för att läsa lite...Så roligt så roligt!Over and fucking out!

Dethär samhället har fördärvat oss. Många av oss, vi som inte blev perfekta eller starka nog att stå emot.Vi som är bleka och väger några kilon för mycket.Vi som är dom eller alla....Är vi alla slavar under den mediala framfarten?Tidningar, tv , radio, böcker, reklam, you name it. Den finns överallt.Utseendefixeringen.Den är troligtvis här för att stanna.Den är här för att förgöra många människors självkänsla, pracka på oss fler olustkänslor, få oss att krypa på knäna för att bli ett par, tre kilon lättare så att man kommer i den nya dräkten som Madonna designat åt H&M. (Som för övrigt säkerligen bara är tillverkad upp till möjligtvis storlek 38)Detta onda ting som tagit över oss människor. Utseendefixeringen är som pesten, sprids med dagens råttor (dvs, tidningar, reklam, tv...)till all världens hörn. Äter sig in i våra hjärnor med hjälp av tv-shop, modemagasin, hälsokosttidningar, bantningskurer och diverse piller som effektivt skall göra en smal. Smal, så att man kommer i dendär bikinin i sommar, smal som gör att man slipper känna sig som en sjöko på land en svettig sommardag, smal så att killarna ska tycka att man är fin.Det är sådana tankar och åsikter som snurrar runt i ens stackars överarbetade hjärna.Det är sånt man matas med till frukost , lunch och middag och till en å annan nattmacka...Det är sånt som får en att skippa äta en dag eller två.Det är sådant som får en att vilja sjunka igenom golvet ibland för att man känner sig så otroligt ful.Onda tankar i en ond cirkel.Måste vara fin, ha fina kläder, se fräsch ut, lukta gott jämt, duscha hela tiden och jämt och ständigt, ha välvårdade naglar, raka benen, vara snyggt klippt, träna, träna, träna, äta sallad, jobba, vara duktig, köpa nya skor, bla bla bla bla....Ibland orkar jag bara inte.Vill bara säga upp mig från livet ibland när kraven utifrån all utseendefixering får en att kvävas.Iofs så brukar jag skita i rätt så mycket vad gäller detta fenomen. Jag köper inte märkeskläder, jag opererar mig inte någonstans, jag skiter i vilket mode det är, jag klär mig i det som är bekvämt och helst svart :P, jag skiter i att raka benen på en vecka om jag har lust, jag låter tånaglarna vara omålade och kanske aningens för långa, vem ser det? Vem faan bryr sig? Vill jag vara "äcklig" så är jag det.Jag gör VAD JAG VILL.Sedan är det jävligt svårt att inte låta sig påverkas av media. Det har blivit en sådan enorm del av vårt samhälle. Bilder exploateras överallt på dessa smala till synes perfekta kvinnokroppar och tidningar skriver var och varannan vecka om hur man kan bli ytterligare lite smalare. Å lite smalare, å lite smalare. Å lite bättre så att man blir liite mera omtyckt och älskad.Vad har hänt med allas våran insida? Den som faktiskt betyder mest. Den existerar knappt och folk anstränger sig mer för att ta hand om det yttre än att vårda det inre som faktiskt för oss framåt i våra liv. Jag får inget arbete på grund av mitt yttre hur snygg jag än hade varit, jag får inga pengar bara för att jag är snygg, jag får inte fler nära vänner för att jag är snygg... Det är insidan det hänger på. Hur väl man kan anpassa sig och agera tillsammans med andra människor. Hur socialt anpassad man är. Hur man talar till och med folk. Hur man bemöter någon. Hur man kan förklara sig ut ur en obekväm situatuion utan att villa bort sigsjälv i alla orden. Hur mycket man som individ vågar ta för sig. Vilka vägar man väljer att gå. Osv...Utan vår hjärna där vår insida sitter skulle vi inte vara någonting.Det borde ingå i alla skolor att läsa minst en bok om själavård. Det tror jag skulle vara nyttigt i denna verklighet.Ta hand om er vackra, fina insida. Glöm inte bort den för den är det enda du egentligen har.

Ibland e man liksom förvirrad både åt höger å vänster å man får ingen rätsida på det oavsett om man ställer sig uppochner.Kanske är det så det är meningen att det ska vara?Att man liksom inte ska förstå precis allt.För det finns banne mig mycket som jag inte förstår mig på...Just nu tänker ja bara ta allt som det kommer... Orkar inte tänka å fundera å planera å gå igenom å sortera å ställa till rätta å fixa å dona... Det får vara bara...Det gäller allt i mitt liv just nu. Precis allt.Det ordnar sig säkert till slut, precis som det brukar. Iallafall så e det vad jag hoppas på.Hoppas, det är det enda jag tänker göra... Sådetså. :)

Something innocent, lets hide tonight.Deep deep down I feel an insight.Far away from scary places.Far away from scary faces.Hiding underneath you see.It`s nothing there for you and me.Looking at us from above.Nothing you can see my love...Scary places in abound.Scary faces all around.Things that won`t collaborate,Neither can we, it`s all to late.Missing things, gone lost forever.Maybe there is no whatever?Looking back to see a light...Looking back without a fight...Apropå förvirring...Like a flower by the riverside, You`ve lost your way and now you slide.Like a lonely flower by the river, so alone you stand, you shiver.All these people and hungry faces.They took away our hiding places.So far away you seem to me.As far as you could ever be.You left me broken, now it aches.Left me broken without mistakes.Jorå såatte, nog är man förvirrad ibland... Eller så har man bara för många tankar i huvudet samtidigt? Eller är det just det som är förvirring?Tankarna har stannat helt.Likaså har du.Du stirrar på mig lika stelt som jag gör på dig nu.Nää nu får jag ta å ge mig.Over and out!

Vad gör man när man inte förstår?Vad gör man när man känner sig lite vilsen i sigsjälv?Vad gör man när man känner sig lite vilse i någon annan?Låna mig dina tårar.Ge mig ditt skratt.Se med mina ögon, känn med dina känslor men byt tankarna mot mina.Mmm förvirring i hjärnan uppstår då och då. Visst är det bra ibland men oftast skapar det bara problem eller frågetecken som man inte förstår hur man ska kunna räta ut. Oftast så löser sig allt på bästa sätt utan att man märkt hur det skett. Kanske ska man inte tänka så mycket utan bara agera och känna efter hur det känns i magen? Magen har en del att säga till om faktiskt. Jag litar på min mage, iallafall känslan i den. Det måste jag för jag har inte så mycket annat att gå på.Bara inte magen får för sig att göra en helomvändning och byta åsikt.Men har den svikit mig i något annat avseeende än att jag aldrig kommer att få några magrutor? Nä, inte såvitt jag kan minnas.Så alltså gott folk, gå på magkänslan. Det är där alla svaren finns!

Detta band som följt en hack i häl genom ungdomen. Gått i hasorna och sprutat in fraser som :Det är nåt i dina ögon som skrämmer mig så, det fastnar på min tröja som ditt elektriska hår och Är detdär du eller är det någon som liknar dig någonstans? i mina öron.Jag har aldrig tröttnat, kanske känt mig mätt, men aldrig tröttnat på kent.Kent har följt mig genom alla känslor och tankar när man mådde som sämst i tonåren.De har setat som en smäck när man är ledsen och gråtmild och gör fortfarande.De hjälper mot allt.Kent är den enda medicin jag behöver.Jag glömmer aldrig min första kentkonsert eller konserten i Hultsfred. Visst minns du Malin? Vi va rätt små, egentligen lite för unga för att åka ända till Hultsfred tyckte våra föräldrar. Men vi ordnade möten där de snackade ihop sig om vilka regler som skulle gälla och att vi inte fick sova i något tält.Vi skulle få åka med Malins pappa Håkan för han skulle lägligt ner och spela golf i närheten av Hultsfred.Vi hade inackorderat oss i Lindblomsskolan som hade fixat så bra med sängar och frukost å sånt för en billig penning. Det kändes som att kliva in i ett fältsjukhus någon gång på 1800-talet. Stålsängar med vita lakarn överallt. Häftigt. Vi gick in på området, detta som vi drömt så länge om och bara sett på ztv åren innan. Vi var där, i HULTSFRED. Vi strosade runt och väntade på kentkonserten, för det var den vi hellst av allt ville se. Vi gjorde allt för att se kent. Innan kent spelade både the ark, Håkan Hellström och ja, Ulf Lundell.... Jag har inga ord att säga om Ulf Lundell... Så jag är tyst...Så började det äntligen!!!Åååååå vilken känsla.Det luktade sommar, öl och svett, sådär som festival luktar och skorna var leriga och vi var lagom skitiga. Musiken strömmade över oss alla som stod framför Hawaii scenen. Jocke Berg smekte oss över kinderna med sin gnälliga röst och strömmade in i öronen och skapade lyckligt kaos.Glädjen var enorm och det är nog en av de bästa stunderna i mitt liv. När konserten var slut var vi helt slut. All denna lycka och detta kent-rus fick oss att vilja lämna området för att ta oss tillbaka till vårt sovställe. Det gjorde vi för inget annat kunde ju vara så bra som kent. Å vi var lyckliga som få där vi gick i sommarsolen med converseskor på. Sådär som det ska va. :) Ler bara jag tänker på det.På grund av detta så missade vi en heeel del andra godbitar som spelade senare på kvällen... Dumt men det är inget att göra åt nu. Vi var så lyckliga och glada och bekymmersfria just då så det var det värt.Tack KENT!!Ja, jag har sååå många minnen till kents musik att jag omöjligt kan dra upp alla här. Jag vill inte ens dra upp alla. Många är väldigt personliga och betyder alldeles för mycket för mig för att jag skulle vilja skriva om dem här. Vissa saker ska man behålla för sig själv. Men Malin, jag säger bara, Quiet heart!Tänk alla gånger som vi satt på kafè kaka, stirrade ut genom fönstret och nästan dog av ångest. Iallafall så var det det vi trodde. Tänk allt vi skrev ner med hjälp av penna och papper. Tänk alla bistra tankar vi tänkte. Tänk vad vi hatade livet. Men tänk så mycket vi älskade Kent. Vad hade vi gjort om inte Kent hållit oss i handen vid varje övergångsställe, vid varje tår, vid varje snedsteg, vid varje misstag? Då är jag säker på att vi hade dött, åtminstone litegrann... Kanske var det också det vi gjorde eller så var det just livet som fann oss där, dessa stunder. Då man insåg. Vi får nog aldrig veta men jag vet en sak, och det är att kent alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta som ingen kan ta över. Det spelar ingen roll hur många som säger att det är töntigt att lyssna på kent, att de är tråkiga och gnälliga, att de har blivit "för stora", att de blivit komersiella osv Jag älskar kent nu så som jag älskade dem då. Musiken finns där som en trygg famn att krypa in i. Den känner mig och jag känner den. Där bland tonerna och orden finns alla mina känslor och tankar, både gamla och nya. Sånt som jag inte minns förrän jag hör en viss låt, sånt som jag glömt och aldrig mer kommer minnas men som ändå fanns där en gång, sånt som betyder, sånt som jag hatar, sånt som jag älskar. Allt!Fyll mig med luft igen, Gör mig synlig. Du får gärna avsky mig om det gör mig tydlig igen.

Jag blir inte klok på en grej...Jag blir inte klok på alla dessa mejl som man får men som man inte vill ha!Det är snuskmejl, konstiga förfrågningsmejl, äckliga mejl, mejl från karlar som e gamla nog att kunna vara ens pappa, mejl från personer som vill konstiga saker, mejl från små pojkar som vill se en i cam osv osv osvListan kan göras lång.Det skulle aldrig falla mig in att mejla vem som helst och fråga om den hade lust å snacka lite i telefon eller kanske ha lite cybersex eller kanske bli avmålad eller något i den stilen.Det finns liksom inte.Jag förstår inte hur folk är funtade. Jag vill inte ha en massa snuskiga mejl från folk som jag inte känner. Vi kan ta ett exempel, det gäller dock inte mig men det va riktigt vidrigt.Det va en kompis till mig som fick ett mejl innehållande en erigerad penis inkletad med något som vi antog var vaselin... Riktigt vidrigt och varför i hela friden skickar någon ett mejl med en bild på sin egen snopp till någon man inte känner?Alltså visst, nakenbilder får man väl ta men det är skillnad på att skicka en bild till låt säga sin flick eller pojkvän men att sända ut bilder till nån som inte önskar det är ju hur jävla knasigt som helst. Vad fick han ut av det hela? Det va den vidrigaste bilden jag sett i hela mitt liv... (ja jag fick se den) Trodde han att min kompis skulle bli lite sugen på vaselin å ringa snubben ifråga å bestämma ett möte? Eller vad? Jag fick åxå ett konstigt mejl, eller jag har fått flera, men jag minns dethär såväl. Det va en kille som hade tittat på mina gamla bilder på lunar å skickade ettt mejl där det stod att han minsann var konstnär å ville heeeemskt gärna måla av mina sensuella(Sensuella??? Han måste ha menat tjocka.) armar. Så om jag bara kunde adda honom på hans msn å sätta på camen så skulle det ordna sig tyckte han... HAHAHAHAHA va? Måla av ens armar? Asså vill jag ha mina armar avmålade så kan ja fan måla av dem själv! Dessutom kan jag tycka att det inte är vad jag hade valt att måla av men jag kan tänka mig att han hade en annan tanke bakom det hela.... Ja ni får väl lista ut vad själva...Å alla dessa mejl från gubbar på 40-50 år som mejlar å vill prata i telefon? Seriöst, vad har jag gemensamt med en gammal gubbe förutom mitt jobb som vårdbiträde då förståss? Ingenting. Såvida han inte vill ringa å höra om det finns ett ledigt rum på äldreboendet så att han kan flytta in där... Dessutom så tänker man genast ordet snuskgubbe eller tom i värsta fall pedofil när man får ett mejl från någon gubbe. Hur många små tjejer som är yngre än en själv sitter de å mejlar till? Det är ju helt sjukt. 50 åriga män ska inte ha något med ett barn att göra såvida det inte är ens eget barn eller någon man känner inom familjen eller så. Det är faktiskt riktigt obehagligt. Tänk så många luringar det finns därute bakom dataskärmarna?Så nu har jag en fråga till er alla därute som skickar snuskiga/konstiga/vidriga/oönskade mejl. Vad får ni ut av det hela? Får ni svar på era mejl? Är det någon som uppskattar att få ett snuskmejl av er? Isåfall hur yttrar det sig?Låt iallafall bli att mejla mig för jag uppskattar det inte! Har ni inget vettigt att säga så låt bli att säga något.

Tänk om man kunde blåsa in sig i en liten såpbubbla å bubbla sig fram i livet.Skyddad av sitt genomskinliga tunna skal.Att vara inspärrad men ändå fri.Kunna se allt genom sitt glas och medverka i det man själv finner intressant.Kunna flyga bort med vinden utan att behöva boka en dyr biljett och sitta trångt bredvid någon som luktar svett på ett flygplan.Tänk att äga alla regnbågens färger när man bubblar förbi i en solstråle.Kunna fara vart man vill, bort från elände, bort från ångest.Vara fri.