Det börjar bli varmt. Jag gillar det inte riktigt...Det betyder att snart så kommer näsan att stoppas igen och fyllas av pollen. Det betyder att ögonen snart kommer att se ut som två tennisbollar. Det betyder att man kommer att gå runt och känna sig ful ända tills September där nånstans när man börjar kunna ta på sig en å annan långärmad tröja. Det betyder framför allt att snart är det dax att hänga in vinterjackan i garderoben och börja gråta.Det är nu min ångest och min depression börjar ta form. Jag hatar sommaren.Jag vill inte ha sommar.Det är varmt och äckligt och man svettas och det kliar överallt pga allergin.Man kan inte sova för det är för varmt.Myggen surrar och biter en tills det ser ut som om man lider utav någon sjukdom som inte går att bota. Böldpest eller något liknande.Man ska ligga ihopklämd bredvid någon svettig stor och hårig man på proppfulla badstränder och exponera sin fula kropp fastän man inte vill. Jag älskar att bada men jag hatar själva badandet om ni förstår...Min kropp är inte skapad för att visas på badständer. Så är det bara. Jag vill skona folk från att se mig i badkläder. Vill inte ge barnen men för livet och de vuxna mardrömmar :P Dessutom så är min kroppsfärg inte den mest charmerande.Innan sommaren börjar så är jag likblek, kritvit, snövit, kalla det va du vill. Sedan efter att jag vart ute i solen de första riktiga sommardagarna så är jag knallröd, som en kräfta ller en tomat. Det dämpas något efter ett tag å jag övergår till en grisråsa nyans. Mindre smickrande... Ordet BRUN finns inte i min vokabulär när det gäller mig. Jag kommer med all säkerhet aldrig att ens bli lite beige. Jag hatar det. Jag hatar migsjälv och hela min kropp på sommaren.Ja, jag hatar det mesta på sommaren. Allt utom grillkvällar i goda vänners lag. Å festivaler förstås.Solen i alla sin glans men värmen den kan ja va utan....