Hon blottade den bleka nacken och stängde ögonen. Det var över nu, hon kände det.

Hon knäppte sina händer som för att be en sista bön och kröp ihop till ingenting.

Ögonblicket blev en evighet som aldrig hände.

Knäna skakade och fötterna hade domnat bort någonstans där nere under hennes kroppstyngd. Försiktigt öppnade hon det ena ögat, när ingenting hände öppnade hon även det andra. Hon kisade mot solnedgången och vågade först nu röra sitt huvud. Stelt. Hur länge hade hon setat så? Klockan på hennes arm hade stannat, 18.46. 

Precis när hon börjat slappna av flåsade något henne bakom örat. Håren på armarna ställde sig upp trots värmen. Man ska aldrig ta något för givet. 

Ögonblicket därpå, en sval klibbig hand på axeln... Rysningar längs ryggraden. Hela kroppen reagerade. Denna olust som fyllde lungorna och fick magen att vända sig var alldeles främmande. De långa fingrarna strök varsamt hennes varma kinder och tog ett hårt tag om hennes strupe.

Armarna fäktade vilt och någonstans långt därborta kunde hon se dedär blå ögonen som betydde så mycket. Ögonen som hon älskade mer än allt annat. De ropade på henne och lockade henne tillbaka till verkligheten. Hon kunde inte lämna dendär blicken ännu, inte nu. Inte förrän hon segrat över det som hotat henne och älskat det som älskade henne.

De blå så märkena i armvecken skulle alltid påminna henne om behovets fuktiga fingrar som kramade hennes hals... Hon hade lovat att aldrig mer återvända dit, till den världen utan honom.

Dödens rike fick vänta. 

 

Sanna

26 maj 2008 23:01

hej

Gå in på min blogg och gör din
"Hissa och Dissa" för dagen

Din hissa och dissa kommer synas senare i ett inlägg med!

http://Sannassanna.blogg.se

 

Sanna

27 maj 2008 09:06

bra hiss och diss :)

http://Sannassanna.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...