De små linjerna i pannan som visar missnöjet. Inget blev som det skulle och det syns så tydligt.

Använde dig som ett redskap för att förstå. Inget blev tydligare.

Sätter minnena i halsen, kommer att kvävas tillslut. Vem räddar mig då?

Öronen så fulla av ljud men inget av dem tillhör dig.

Ett andetag, en blick, det var allt du gav innan du gick.

Strålande ögon, ett förflutet leende. Du stal det bästa av mig.

Nu, ingenting, då, allt.

Små tunna läppar gör sura miner, vet inte hur man gör.

Boken alla vill ha men ingen skrivit.

Magens känsla är den alltid den rätta?

Något större, nått nyare, ett liv som var ditt.

Hur kan man andas när minnena är allt? 

 

systeryster

6 juli 2008 23:15

no air no air... herregud. jag tackar återigen dig syster för att du hjälpt mig till att lyssna på den. go on and take a bow liksom :P

http://sillim.bloggagratis.se

 

Tuffs...

7 juli 2008 22:57

Fin bild...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...