Direktlänk till inlägg 10 juli 2008
Nu har jag kanske gråtit färdigt.... Jag vet inte, vi får väl se...
Jag har gråtit och gråtit och hatat och varit arg och ledsen. Men mest av allt har jag gråtit för att jag inte vet om jag står ut i ett år till på jobbet. Det är där skon klämmer mest. Jag är tvungen att vara kvar där i ett jävla år till!!! Det går fan inte. Det orkar jag inte....
Nu känns allt som en pest och pina och jag vet att om drygt en vecka när min semester är slut blir allt som vanligt... Jag kommer att vara irriterad varje dag på jobbet fram tills den dagen jag kan söka in till programet igen. Jag kommer att hata mitt jobb och ångra att jag gick upp varje morgon. Jag som sökte förändring, något nytt för att jag inte pallar med jobbet längre...
Det gick ju precis som det brukar gå, helt åt helvete... Som det går med allt jag ger mig in på... Killar, skola, ja you name it!
Hur faan ska jag orka nu????
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | 31 | ||||||
|