Han satt längst in i grottan och spärrade upp de djupt liggande ögonen så gott han kunde. Skägget hade varit ovårdat alldeles för länge och liknade nu mest något som en långhårig katt skulle ha kunnat kräkas upp.

Smutsen runt munnen var vid dethär laget svår att få bort. Den fick sitta. 

De smala fingrarna med naglar som liknade en kvinnas ritade streck och runda ringar i sanden. Att mota bort onda andar var hans specialitè.

Folket som bodde i grottan hade samlats på slätten nedanför, de fick under inga omständigheter närvara när han ägnade sig åt dessa farliga konster. De beundrade honom och hans intellekt. Han var en mycket stor man.

Barnen hade samlat små och stora kottar som de nu fantiserade ihop liv åt. Kvinnorna och männen satt under det stora trädet, i skuggan och kikade i smyg upp emot öppningen där de bodde... De undrade vad han gjorde och hur livet deras skulle komma att bli.

Mannen i grottan hade nu ställt sig mitt ibland de tecken han nyss gjort i sanden. Han gjorde svepande rörelser med sina tunna armar och armbanden på hans vänstra handled skallrade. Han mumlade ord i långa ramsor. Ord som ingen annan än han själv visste vad de betyttde. Ord som ärvts i generationer, från far till son.

Han blundade hårt och ansträngde sig tills svettdroppar mynnade fram på hans panna. Sånthär tog på krafterna och han skulle, efter det att han var färdig, sova i två dagar. Det gjorde han varje gång... Om det var en vana eller ett måste hade han dock ingen aning om. 

Han avslutade sin utdrivning av andarna med att tända en eld. Han strödde rosenblad som skulle rena grottan över den och doften nådde ner till den lilla samlingen på slätten under trädet. Nu var det tillåtet att ätervända upp och in i det som var deras hem. Förhoppningsvis skulle inga fler onda saker nu hända. Folket hade fått nog och tillkallat den lille trollkarlen när det fjärde dödfödda barnet fötts. Dessutom fanns inte längre några bär eller nötter i närområdet.

De hade drabbats av en förbannelse.

Det var de alldeles säkra på.

Den lille mannen satt i skuggan på kanten av klippan, han såg trött och sliten ut och kanske till och med lite skitigare än innan. Folket som nyss klättrat upp till sin bostad samlades runt mannen för att tacka honom. De bugade sig en och en framför hans lilla kropp och utalade sin tacksamhet med både gester och ord. Barnen hade gjort ett kottdjur åt honom som de varsamt ställde vid hans fötter. Mannen log tillbaka och barnen fnissade tyst medans de återvände till sina mödrars beskyddande famnar.

Det var dags för honom att ge sig av för denhär gången. Han ställde sig upp och bugade för folket han nyss hjälpt och avslutade med att säga sitt namn, det som han så stolt fått ärva av sin far och farfar och alla fäder innan dess... 

Hans namn som var kronan på verket och satte punkt för den dåliga tid som varit och öppnade dörren för de goda tider som komma skulle.

Hans namn betydde farväl... 

Migvador.... 

 

thomas

14 juli 2008 22:43

Ibland blir du bara för mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...